Referat

De Vilda Blommornas Dag i Kattarp 18 juni 2017

Floravandringen i samarrangemang med Stadsbyggnadsförvaltningen lockade 43 personer. Först gick vi till Äppelskogen, där Statens Järnvägar när Kattarp var en järnvägsknut ägde en banvaktsstuga och några personalbostäder, men husen revs på 1970-talet, varefter kommunen köpte marken. Bland bokar, lönnar och olvon i lövdungen fann vi rent vilda växter, flertalet med gula blommor såsom småborre, gåsört, käringtand, gulvial, gul sötväppling, den senare i stora bestånd utmed den intilliggande Västkustbanan. Det syntes också vita hundkäx och kirskål. Efter ett halvt sekel växte där fortfarande en del kvarstående och förvildade trädgårdsväxter, t.ex. syren, bergklint, vidare de invasiva arterna blomsterlupin och parkslide samt – som syns på bilden – plymspirea och strandiris (eller möjligen en hybrid där strandiris är den ena föräldraarten).

Varje Iris har 3 ståndare och 3 pistiller

Efter fikapausen avslutades vandringen alldeles öster om dungen vid en nygrävd damm, kring vilken kommunen sått ut frön till en mycket vacker och färgrik blomsteräng, där främst märktes rödklint, vita prästkragar samt gula färgkullor och sommarfibblor.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Linda Hellberg, Tom Svensson

 

Cykelutflykt till vårens fåglar i Helsingborg 27 maj 2017

Två entusiastiska fågelvänner tillsammans med en ledare dök upp på mötesplatsen i Fredriksdal. Förutsättningarna för en trevlig utflykt med sol och värme gick inte att klaga på. Sångfåglarna var dock lite slöa i sommarvärmen men vi lyckades ändå mana på dem rätt så framgångsrikt. Vår nya nationalfågel koltrasten var det lätt att lyssna och skåda. Den tycks ha klarat vintern mycket bra. Ser och hör den nästan överallt. Lämpligare nationalfågel kunde vi knappast ha valt tänker man åter. Den är mycket oskygg. Har små krav på sin miljö. Lever gärna nära människan bara vi kan erbjuda några täta buskar och lite öppen gräsmark (måste inte vara grön asfalt dvs gräsmatta). Har troligen den vackraste sångrösten och sjunger en stor del av sommarhalvåret.

Samma sångkonst kan inte den kraxiga björktrasten leva upp till. Den svenska fågelvärldens Florence Foster Jenkins som hur den än anstränger sig  inte låter bättre än en handgräsklippare.

Efter lite spanande i den högstammiga skogen vid Fredriksdal med sina svarthättor, rödhakar, bofinkar och rödhakar mfl arter fortsatte vi till Pålsjö skog. Högt över oss pilade ett par av årets första tornseglare. I år är arten nästan en vecka försenad. Troligen har olämpligt väder på resan spelat in.

I Pålsjö fick vi strax tillfälle att jämföra svarthättans sång med trädgårdssångarens. Den förres höga silverklara toner på slutet är viktigaste skillnaden En gransångare lät sig avlyssnas på nära håll: sill salt, sill, sill, salt upprepat i olika ordning och längd låter visan enligt Erik Rosenbergs träffande beskrivning. På latin  heter gransångaren Phylloscopus collybita vilket betyder: som spanar bland bladen (Phylloscopus) och penningräknare (collybita). Lätet påminner om staplande av slantar vilket är träffande. Vi fick snart tillfälle att också avlyssna gransångarens mycket vanliga släkting lövsångaren vars sång skiljer sig markant. I Pålsjö skogs högstammiga dunkla bokskog lever ytterligare en nära släkting till löv- och gransångaren, nämligen grönsångaren. Den är betydligt ovanligare än sina släktingar och tenderar att minska i antal. (Har bara lyckats hitta en sjungande hane i Pålsjö skog i år). Artens tvåstämmiga sångläte är inte att ta miste på. Ett svirrande som från ett mynt som roteras på ett porslinsfat är en bra liknelse. Den stammar också från svensk fältornitologis nestor Erik Rosenberg. Svirrandet vi hörde blandas ofta upp med en annan sångdel, ett rätt starkt tju, tju, tju några gånger upprepat.

Matsäcken avnjöts i bästa solsken vid hundrastningsplatsen strax norr om skogen. Som sällskap hade vi en räv som rätt oskyggt spanade på oss från mindre än 100 meters håll. Ett par ekorrar höll sig tryggt i träden.

Om man jämför årets fågelartslista med listan från motsvarande utflykt föregående år är det i alla fall en art som lyser med sin frånvaro under årets utflykt nämligen härmsångaren eller som den tidigare kallades gulsångaren.

I år stötte vi istället på en annan intressant art som jag skulle vilja kalla vår bästa ”härmsångare” nämligen kärrsångaren. I sång välutbildade individer av denna art saknar motstycke i skicklighet.i den svenska faunan. Både vad gäller antal andra fågelarter de kan härma och likhet med orginalet. I  busk- och örtvegetationen längs järnvägen genom Pålsjö skog satt den och musicerade för oss.

Sedan vår grupp skiljts åt hörde undertecknad också en näktergal sjunga nära kärrsångaren.

Fullständig artlista från utflykten följer nedan :

gräsand (några), strandskata (2), skrattmås (några), fiskmås (flera), gråtrut (1), ringduva (många), tornseglare (2), sädesärla (1), rödhake (många), rödstjärt (några), björktrast (flera), koltrast (många), trädgårdssångare (flera), svarthätta (många), kärrsångare (1), lövsångare (flera), gransångare (några), grönsångare (1), talgoxe (2), blåmes (2), skata (1), kråka (några), kaja (några), gråsparv (några), bofink (många), pilfink (1), gärdsmyg (flera).

Totalt 27 arter vilket är klart mindre än föregående år. Då saknade vi kärrsångare men hade istället: gulsångare, grönfink, råka, nötväcka, törnsångare, ärtsångare, större hackspett, järnsparv.

Text: Sven Gustavi

 

Tipspromenad med frågor om natur och miljö 7 maj 2017

Tipspromenaden i Pålsjö skog lockade 22 deltagare. De rätta svaren var
1. Ek, 2. Svalört, 3. Kambium. 4. Ollon, 5. Avenbok, 6. Mulm, 7. Fladdermus,
8. Gärdsmyg, 9. Korsnäbb, 10. Lönn.
5 personer hade alla tio rätt. Se fliken Aktuellt!

Text: Christel Kvant, Karin Nilsson Jungermann. Foto: Tom Svensson

 

På jakt efter våren vid Borgen 9 april 2017

Morgonen var kylig, men det kom ändå 14 deltagare till Grönadals bygdegård i Vallåkra. I sluttningen ner mot ravinen fanns det gott om förvildade scillor och skillnaden mellan dem demonstrerades. Längs Härslövsbäcken hade häggen börjat grönska och vi såg blad av skogsbräsma och månviol.

Blommande blåsippor

Smånunneört

Norr om Råån blommade blåsipporna ovanligt rikligt i år, och det var gott om blommande vitsippor kring Borgenbäcken. Högst uppe på höjden öster om bäcken hade smånunneört och desmeknopp börjat blomma. Under fikapausen på borgplatån uppstod en diskussion om vad för slags mänsklig verksamhet här hade ägt rum (fornborg, kolbrytning eller vad?). Därefter vandrade sällskapet tillbaka, delvis en annan väg där fjorårsståndare av klotpyrola och blommande körsbärsplommon studerades. Till slut hittades ett litet bestånd med gulsippa, och därmed kunde vi räkna in tre olika arter av sippor. Retligt nog kom solen fram ungefär när vi avslutade vandringen, och det blev fem grader varmare på eftermiddagen.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Tom Svensson (blåsippa) och Gunilla Hederås (smånunneört).

 

Främmande, invasiva arter 4 april 2017

(Samarrangemang med naturskyddsföreningarna i Söderåsen, Klippan och Örkelljunga)

Nils Carlsson, som är doktor i ekologi samt viltförvaltare och specialist på invasiva arter på Länsstyrelsen Skåne, höll föredrag och visade bilder i bygdegården Perslund i Åstorp. Många andra länder, t.ex. Australien och Storbritannien, har kommit mycket längre än Sverige i bekämpningen av invasiva arter. Han nämnde spansk skogssnigel, som 1975 tog sig in via import av växtmaterial och nu är spridd över halva vårt land. Det går att bekämpa den, men den att är omöjlig att bli kvitt, och detsamma gäller växterna parkslide och jätteloka. I flera av våra grannländer är mårdhund och tvättbjörn ett svårt hot mot groddjur och markhäckande fåglar, och det pågår ett projekt mellan Sverige, Danmark, Norge och Finland för att begränsa ytterligare spridning. Han berättade också om försöket att utrota sydfyrling, som i höstas upptäcktes ny för landet i en damm pFoto: Tom Svensson (blåsippa) och Gunilla Hederås (smånunneört).å Berga i Helsingborg.

Sydfyrling (Vattenkrassula)

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Gunilla Hederås.

 

Kretsstämma (årsmöte) och föredrag om honungsbin 23 mars 2017

Vid kretsstämman valdes Sven Gustavi till ny ordförande, medan Richard Nilsson fortsätter som styrelsemedlem, och Tobias Olofsson invaldes som ny medlem i styrelsen.

Tobias Olofsson, som är forskare vid Avdelningen för medicinsk mikrobiologi vid Lunds universitet, höll sedan ett intressant och tankeväckande föredrag om honungsbiet. De närvarande fick veta att honungsmagen innehåller 13 olika mjölksyrebakterier, att forskning tyder på att dessa bakterier kan komplettera användandet av antibiotika vid bekämpandet av såväl yttre som invärtes infektioner, och att detta kan medföra ett genombrott när det gäller att komma åt problemet med antibiotikaresistens. Tobias berättade också att det för att bina skall klara sin övervintring är viktigt att bina får behålla en del av sin insamlade honung och då från olika delar av insamlingsperioden. Att endast ge dem vanligt socker som näringssubstitut är inte bra.

Text: Tom Svensson (red. Jan-Erik Hederås).

Ugglekväll i Vegeholm 14 mars 2017

Kring kvart över åtta på kvällen kom ett 30-tal ugglespanare till parken vid Vegeholms slott. I skenet av pannlampor berättade Ulrik Alm om ugglor i Sverige och kattugglor i synnerhet.

Hooh ho-hohohohohooh

Vinden var i tilltagande, och det susade i trädkronorna, när Ulrik sedan hoade i mörkret, och för en amatör var det kusligt likt en äkta kattuggla. Om revirinnehavaren mindes den säregna dialekten som han hade hört på Kwitter för något år sedan, kände igen den suddiga konturen av den mystiskt fejkade jätteugglan som var där i fjor våras, eller skälet var något helt annat det vet vi inte, hur som helst lät han sig inte provoceras. På långt håll hördes i alla fall revirgrannen ropa ”kom inte hit”, och över våra huvuden skymtade Tvillingarna, Sirius, Orion, Aldebaran, Plejaderna och Capella i söder mellan de snabbt förbiflygande skyarna. I öster syntes Karlavagnen och Arcturus, där efter ett tag Månen gick upp åtföljd av Jupiter. Naturen har alltid något att bjuda på!

Text och foto: Jan-Erik Hederås

 

Zimbabwe Malawi 26 oktober 2016

Ing-Marie Henningsson visade bilder från en resa i Livingstones fotspår i oktober 2015. Resan, som var med svensk guide, startade i Zimbabwes huvudstad Harare. Hon berättade om landets koloniala historia från The British South Africa Company till Rhodesia med ekonomiskt välstånd för den vita överklassen och fattigdom bland de inhemska shona- och ndebele-folken. Vidare berättade hon om den positiva utvecklingen efter självständigheten 1980 fram till dagens svåra ekonomiska situation under Robert Mugabe.

Mångmiljardär för en dag

Mångmiljardär för en dag

Resegruppen fortsatte till Stora Zimbabwe med ruiner efter ett förhistoriskt handelscentrum, som upplevde sin storhetstid från 1000- till 1400-talet.

Därnäst besöktes nationalparken Matobo Hills med mäktiga stenformationer och 10 000 år gamla grottmålningar, där man kunde vandra (nästan) fritt bland vilda noshörningar. Här är även graven efter imperiebyggaren Cecil Rhodes belägen.

zimbabwe-7730

Via Bulawayo, huvudorten i Matabeleland, kom hon till nästa nationalpark Hwange. Det var i slutet av torrperioden och kring de fåtaliga vattenhålen flockades antiloper, som i sin tur drog till sig lejon, sjakaler och gamar. Antalet elefanter har ökat kraftigt, men om de har en positiv eller negativ påverkan på vegetationen är omtvistat.

Stressfaktor på ekosystemet?

Stressfaktor på ekosystemet?

Resan fortsatte till Victoriafallen (Mosi-oa-tunya = röken som dånar) på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia. Så här i slutet av torrperioden var det lågvatten i Zambezifloden, och Ing-Marie kunde besviket konstatera att fallen varken rök eller dånade.

Från Livingstone i Zambia flög resesällskapet till Malawis huvudstad Lilongwe. Gruppen for till en nationalpark vid sydsidan av Malawisjön, Afrikas tredje största sjö, som är känd för sin mångfald av ciklider, vilka är mycket populära som akvariefiskar. En båtfärd till den vackra ön Thumbi Island ingick också.

Den sista nationalparken på resan blev Liwonde nationalpark, belägen utmed floden Shire, som avvattnar Malawisjön söderut till Zambezi. Här var det gott om vatten med en rik biologisk mångfald, såsom flodhästar, afrikanska bufflar, krokodiler samt elefanter, giraffer och baobabträd.

I Malawi studerades även kulturlivet, t.ex en skola och en teplantage, innan det var dags att flyga tillbaka till Sverige från landets näst största stad Blantyre.

malawi-8383

Text: Jan-Erik Hederås / Foto: Ing-Marie Henningsson

 

Svamputställning i Brunnby 24–25 september 2016

I samband med den traditionella skördefesten på Brunnby boställe anordnade Naturskyddsföreningarna i Kullabygden och Helsingborg en utställning, där fokus lades på goda matsvampar, som man tryggt kan plocka, men vi visade också mer eller mindre giftiga förväxlingssvampar. Vi hade ett tält till vårt förfogande, och svamparna försågs med etiketter och ställdes ut på bord, där de ordnades i olika samhörande grupper, t.ex. riskor och kremlor.

svamputstalln-3_1158 svamputst-2_1159 2016-svamputst-611

 I det fina höstvädret lockade utställningen många människor. Svampkännare från båda föreningarna fanns på plats under 6 timmar både på lördagen och söndagen, och trots den torra hösten kunde vi ändå visa totalt 120 olika svamparter, varav märktes de lite ovanliga praktvaxskivling och zonkamskivling. Det förekom även försäljning av svampkorgar, svampknivar, sittdynor, kåsor m.m. samt stickat och garner, som färgats med färgsvampar.

zonkamskivling

zonkamskivling

Text och foto: Jan-Erik & Gunilla Hederås

Ängens dag på Esket 6 augusti 2016

Ängen känner vi som en av de vackraste och artrikaste naturtyper vi har, med alla sina blommor, vildbin, fjärilar och fåglar. Under den gamla självhushållningens tid var den inte bara vacker utan livsnödvändig – det var härifrån kreaturen fick sitt vinterfoder.

När Ängens dag firades på Esket, Örby Ängar den 6 augusti, var det med både dragspel, lie och räfsa. Ett 25-tal personer hade mött upp för att lära mera om ängens alla blommor av kommunekolog Widar Narvelo, som representerade Stadsbyggnadsförvaltningen tillsammans med Linda Hellberg i detta samarrangemang med Naturskyddsföreningen och Råå Bibliotekets Vänner.

Widar Narvelo berättar om ängen för intresserade åhörare. Esket är en del av Örby ängars naturreservat och man hittar hit via det gamla villaområdet ovanför Råå småbåtshamn

Widar Narvelo berättar om ängen för intresserade åhörare. Esket är en del av Örby ängars naturreservat och man hittar hit via det gamla villaområdet ovanför Råå småbåtshamn

Esket är en riktig naturpärla som kanske inte är känd för så många helsingborgare. Linné var här och prisade den för dess rika flora. Något man kan göra idag igen, för genom att träd och buskar på senare tid röjts undan och den låga vegetationen slagits år efter år, har marken blivit näringsfattig och åter gett plats för spädare plantor. 400 arter har hittats här, och Widar presenterade några av dem, såsom rariteten klintsnyltrot, en parasitväxt som är mera spännande än vacker och helt beroende av rödklint eller väddklint för sin existens. Och rödklinten blommade också vackert på ängen tillsammans med mörkt kungsljus, liten bockrot, kungsmynta, nässelklocka, soligt gul krissla, kåltistel, hampflockel och djupröd blodnäva, för att bara nämna några.

Förutom att göra lite nytta genom att slå med lien och fylla några hässjor med nyslagna växter fick besökarna delta i en liten frågesport, och en av frågorna var: ”När får jag plocka växter i Esket?” Och det, förklarade Widar, får man faktiskt – trots att Örby ängar är naturreservat – göra när som helst. Ett undantag som vädjar till försiktighet och omdöme och som givetvis inte omfattar fridlysta blommor. För, som Widar säger: att plocka en liten bukett blommor, det är ju ändå nånstans det som är poängen med ängen!

Referat och foto: Christel Kvant

 

Floravandring  i Domsten och Gråläge 19 juni 2016

I det fina vädret kom det hela 50 personer till Domsten norra  för att delta i De Vilda Blommornas Dag. Vandringen började med en demonstration av skillnaden i barrstorlek och kottar mellan vanlig tall och svarttall. Efter den korta promenaden genom tallskogen kom deltagarna ner på den torra sandiga kustheden dominerad av små växter som bergsyra, trift, gulmåra och borsttåtel. I ett lite fuktigare parti kring en nu torrlagd bäck blommade lite högre örter såsom frossört, videört, småborre men även gul småväxt gåsört och ältranunkel.

Vandringen fortsatte norrut till Gråläge. Där studerades jättesnår av vresros med vackert röda och ibland vita blommor, en införd taggig buske som breder ut sig invasivt med rotskott och effektivt tränger undan andra växter på kustheden, så för att rädda den ursprungliga floran klipps rosen ibland ner – till mångas förtret. Visserligen hindrar vresrosens rötter sandflykten när det blåser (precis som de inhemska växterna strandråg, sandrör och sandstarr), men stormvågorna vid högt vattenstånd hjälper den inte mot, vilket tydligt kunde ses i den skadade strandbrinken.

Hotad biologisk mångfald

Hotad biologisk mångfald

På heden nedanför villorna studerades också den lite ovanligare busken bocktörne samt ängsnäva och backnejlika.

Bredbladigt bocktörne

Bredbladigt bocktörne

Backnejlika

Backnejlika

Nere på själva sandstranden tittade gruppen på strandmålla, strandkål och havssäv. Längre norrut vidtar ett naturreservat, där det bl.a. breder ut sig kråkris och blåmunkar. Efter en fikapaus fortsatte gruppen upp mot länsväg 111, förbi ett vackert bestånd med den mindre vanliga backglim. Tyvärr räckte inte tiden till för att bese den längre norrut växande jättefräken, som i övrigt i landet bara är känd från Ven och en sluttning söder om Ålabodarna norr om Landskrona.

Under vandringen söderut längs den livligt trafikerade vägen såg vi ängshaverrot både med gula blommor och med runda luftiga huvuden av mogna frön som påminner om maskrosor, vidare blåklockor och bockrot. Söder om Gråläge såg vi ett enormt bestånd med rosa blommor av sötbjörnbär, innan vi kom tillbaka till utgångspunkten.

Text: Jan-Erik Hederås / Foto: Ing-Marie Henningsson

 

Cykelutflykt till vårens fåglar i Helsingborgs grönområden 28 maj 2016

3 personer samlades vid Fredriksdal i mycket vackert och varmt försommarväder. Det blev främst Fredriksdal och vår magnifika Pålsjö skog som besöktes. Följande 33 arter sågs eller hördes:

Art               Antal
Gräsand       några
Tornfalk         en
Strandskata  ett par
Fiskmås      flera
Gråtrut          ett par
Ringduva      talrik
Skogsduva    en hördes
Gök              ett par hördes
Tornseglare   flera
St Hackspett  en hördes trumma
Ladusvala      flera
Sädesärla       ett par
Rödhake         flera
Näktergal        2 – 3 ex hördes
Rödstjärt         några ex
Björktrast          talrik
Koltrast             talrik
Trädgårdssångare talrik
Svarthätta            talrik
Lövsångare        flera
Grönsångare       en
Gransångare       några
Törnsångare        en
Härmsångare       en
Talgoxe              några
Blåmes              några
Skata                 flera
Kaja                   flera
Kråka                 ett par
Stare                  några
Råka                  några
Gråsparv             ett par
Bofink                 flera

Text: Sven Gustavi

På jakt efter våren i Bälteberga 17 april 2016

Det var en blåsig dag, och vi var 8 personer som kom med bil eller tåg till Vallåkra station. Vi körde med tre bilar till Bälteberga, vandrade förbi gården där vi kunde se hästkastanj med gröna blad och ett knippar i dammen. I allén väster om gården blommade bl.a. lukthttps://helsingborg.naturskyddsforeningen.se/wp-admin/media-upload.php?post_id=119&type=image&TB_iframe=1viol och dvärgvårlök. Gruppen fortsatte genom lövskogen fram till kanten av Tjutebäckens ravin. Vi såg ner på en klippa med Kågerödslager från triasperioden för 230 miljoner år sedan.

Bälteberga-49

Nere i ravinen njöt vi av tusentals blommande hålnunneörter och rikligt med gulsippor liksom vår medhavda matsäck i lä för de kyliga västvindarna. Där ravinen mynnar ut i Råådalen fanns det gott om vitsippor och dessutom några få blåsippor. På tillbakavägen vandrade vi förbi en lokal med både pestskråp och vitskråp i full blom, den senare på sin enda kända naturliga lokal i Helsingborgs kommun. Tyvärr hotas vitskråpet av expanderande ramslök, som breder ut sig så att den helt täcker marken och redan har trängt undan andra sällsynta växter i området.

Vid vitskråpetVid vitskråpet

Strax innan vi kom tillbaka till bilarna började det regna.

Text och foto: Jan-Erik Hederås

 

Mellandagsvandring  i Svedberga 26 december 2015

Vi var 5st som trotsade regnet och gjorde en vandring på Svedberga kulle, där vi  fick se rödhake, gärdsmyg och ringduvor i det gråmulna regnvädret. Vandringen avslutades med fika med utsikt över nordvästra Skåne.

Svedberga-15-122

Text: Leif Olsson / Foto: Ing-Marie Henningsson

 

Floravandring  i Allerum 14 juni 2015

De Vilda Blommornas Dag lockade 10 personer till Allerums kyrka. I bilar åkte deltagarna till Hjälmshult för att vandra längs den gamla markvägen sydöst om samhället. De intilliggande rågåkrarna hyste gott om blåklint och vallmo. Området är en liten rest av Kulla Fälad, en gemensam betesallmänning för bönderna på Kullahalvön. På de sandiga markerna kring den f.d. fuktheden Svartefloen har betet återupptagits, och av den relikta hedfloran från 1700-talet längs markvägen noterades t.ex. ljung, femfingerört, blåmunkar, ullört, vårtåtel och sandstarr. Vandringen tillbaka gick delvis utmed kanten av golfbanan i Tornhult, där vi fikade i solskenet med en trädridå som lä mot den lite kalla vinden.

Allerum-16

Text och foto: Jan-Erik Hederås

 

Cykelutflykt med fokus på fåglar 16 maj 2015

Trots inte så bra väder (huvudsakligen mulet, svalt) kunde vi höra en hel del vårfåglar under turen, som gick från Fredriksdal till Pålsjö skog där vi fick klart bäst utdelning. Arter som sågs eller hördes var lövsångare, grönsångare, gransångare, gärdsmyg, talgoxe, blåmes, bofink, härmsångare, trädpiplärka, svartvit flugsnappare, grönfink, gulsparv, rödhake, rödstjärt, koltrast, björktrast, sädesärla, gråsparv, pilfink, ladusvala, hussvala, svarthätta, trädgårdssångare, ringduva, mindre hackspett, stenknäck, skrattmås, skata, kaja, kråka, fiskmås, gräsand, ärtsångare, nötväcka, törnsångare och stare. Med på turen var tyvärr inte så många, förutom undertecknad bara ytterligare en person som var desto mer intresserad.

Text: Sven Gustavi

 

På jakt efter våren på Kullaberg 12 april 2015

Ett tjugotal personer från Naturskyddsföreningarna i Helsingborg och Kullabygden slöt upp vid Mölle kapell. I slänterna bakom kapellet beundrades det rika beståndet av blåsippor. Vandringen fortsatte nedanför branten till Torremölla och åter till startpunkten. Bland de växter vi såg vid bergets fot kan nämnas smånunneört, gulplister, mörk lungört, gullpudra, gulsippa och lundvårlök.

Mölle-480

Text och foto: Jan-Erik Hederås

 

Örnskådning vid Stureholm 18 januari 2015

Vi var fem personer som började vår tur med en sväng på Svedberga kulle, där vi fick se bland annat en varfågel och en flock med stjärtmesar. Vi fortsatte sedan till våtmarken vid Stureholm där Naturskyddsföreningen tillsammans med Kullabygdens Ornitologiska Förening har uppfört en plattform från vilken man kan skåda ut över våtmarken. Vi fick se både kungs- och havsörn samt ormvråk och en blå kärrhök.

Text: Leif Olsson / Foto: Ing-Marie Henningsson

 

Mellandagsvandring i Rååns dalgång 26 december 2014

Morgonen var kall, så det var bara 4 personer som mötte upp vid Görarps mölla. Men det blåste inte, och himlen var klarblå, och när solen steg lite högre blev det en riktigt skön vandring först till Nymölle och sedan söder om Råån hela vägen till Raus kyrka och till slut åter till startpunkten. Det strömmade friskt i Råån efter den senaste tidens kraftiga regn.

2014-mellandagsvandring-278

Deltagarna kunde glädja sig åt åsynen av ett par flockar med oroliga stjärtmesar, en flock lugna grönsiskor och en stillsam häger. Den medhavda matsäcken avnjöts i en solig glänta.

Text: Jan-Erik Hederås / Foto: Ing-Marie Henningsson