Referat

Utflykt med Sabella 28 september 2019

I det längsta hotade vädret att sätt stopp …  Läs vidare och se bilder på sjöstjärna, ormstjärna och död mans hand.

Text och foto: Sven Gustavi.

Höstvandring vid Hittarp 8 september 2019

Ett 10-tal personer samlades vid parkeringen alldeles norr om Hittarps samhälle. Vädret var behagligt, vindarna var svaga, och vi vandrade först mot Hittarps rev, där havet var nästan spegelblankt. Bland gräsänder, gäss, måsar och trutar syntes krickor och storskarvar. Vidare observerades gråhäger, ejder, knipa, gluttsnäppa och rödbena.

Kustheden innanför revet är ganska degenererad, men på stora områden har vresros grävts bort, och i den blottlagda sanden fanns det gott om marviol, kärleksört, styvmorsviol och blåmunkar. Nere på stranden finns det ett brett bälte med tång och mellan detta och heden fanns en zon med högvuxen vegetation, där åkermolke och knölsyska var i full blom.

Efter några kikarstopp gick vi norrut in i Kulla Gunnarstorps naturreservat, där heden på stora områden är täckt av vresros, men mellan bestånden lyste det blått av blommande liten blåklocka. Bland tången nere vid stranden dominerade strandmålla, och på låga sanddyner innanför växte de sandbindande gräsen strandråg och sandrör ganska rikligt. I ett smalt bälte mellan tången och dynerna fanns det en hel del av den ganska sällsynta strandvialen.

Efter en fikapaus i kanten av tallskogen studerade vi stammar, barr och kottar för att förstå skillnaden mellan vanlig tall och svarttall. Av landbaserade fåglar noterade vi kråkfåglar, ringduvor, starar och sädesärlor samt gröngöling, pilfink och stenskvätta. En flock bivråker flög över oss.

Text: Jan-Erik Hederås (fågelobservationer Sven Gustavi).

Svamputflykt till Djurholmen 31 augusti 2019

Vi var runt tio svampvänner som vid 9-tiden träffades på Gruvtorget i Höganäs. När vi nådde Djurholmen på Hallandsåsen, där vi skulle plocka, hade morgondimman lättat och vädret var perfekt. Redan vid parkeringsplatsen kunde vi se att det fanns en hel del svamp, bl.a. hittade vi direkt två riktigt fina Karl Johan. Deltagarna delade upp sig i mindre grupper och fick två timmar på sig att plocka innan återsamlingen. Efter avslutad plockning och gemensamt intag av fika lades svampskörden upp på presenningar under skyltar med tillämpliga familjenamn. Det kunde snabbt konstateras att det främst fanns gott om olika slags flugsvampar, soppar och kremlor. Under Kerstin Perssons sakkunniga ledning sattes artnamn på de allra flesta svamparna.

Kerstin visar och berättar för deltagarna

Särskilt intresse ägnades åt farliga förväxlingssvampar, bl.a toppig giftspindling som t.ex. växer där trattkantarellen trivs. Trevligt var att den ovanliga fjällsoppen hittades i flera exemplar. Deltagarna fick också lära sig att känna igen kremlor och riskor och hur man kunde avgöra om en kremla var ätlig eller ej. Bland mer allmänt kända matsvampar som hittades kan nämnas gul kantarell och rödgul taggsvamp. Några små trattkantareller hade också hamnat i korgarna. När vi skiljdes var vi överens om att utflykten varit både trevlig och lärorik.

Text och foto: Tom Svensson

Blomstervandring i Laröd 16 juni 2019

Nattens regn upphörde på morgonen, men det var fortfarande vått i gräset, när 18 personer samlades vid Larödbaden och började vandra söderut under De Vilda Blommornas Dag. Redan i det högvuxna gräset kring parkeringen fann vi foderkäringtand, en invasiv underart till vår inhemska käringtand, som nu korsar sig med denna och bildar svårbestämda mellanformer. Strax bakom gräsremsan växte dock trevligare arter såsom knölsmörblomma och revfingerört. På själva kustheden var vegetationen mera lågvuxen, och där lyste det rosa av trift, bergsyra och skatnäva, vilka har en riklig blomning detta år. Andra växter på kustheden var femfingerört, grönfibbla, äkta johannesört med gula blommor, stor och liten blåklocka samt grönknavel och det lilla gräset borsttåtel.

På kustheden fanns det flera busksnår av nyponros och vresros, varav den senares vara eller icke vara som vanligt blev föremål för diskussioner. Vi uppmärksammade även en sälg, som med sina blommor tidigt på våren är en viktig källa till föda för vildbin. Vandringen tillbaka skedde på sandstranden, där strandmålla växte tätt på tångvallarna, och marviol lyste överallt med sina rosa blommor. Vi fann även åkervinda med skära–vita blommor, saltarv med rent vita blommor och på ett par platser strandkål.

åkervinda

I strandbrinken växte de kraftiga gräsen strandråg och sandrör, som med sina rotsystem hjälper till att dämpa vågornas erosion. Längre norrut kalasade en av årets massinvaderande tistelfjärilar stilenligt på åkertistel, och strax intill växte bitterkrassing, som är rätt så vanlig på strandängarna från Falsterbo till Landskrona men annars inte är känd från Kullahalvön.

Efter en välbehövlig fikapaus avslutade vi med en promenad upp längs Serpentinvägen, där det i vägkanten växte skogslök och backvicker, den senare på sin enda kända lokal i kommunen. Efter ett tag lämnade vi vägen och fortsatte upp i Serpentinbacken på en liten stig, längs vilken det fanns gott om vildkaprifol. Högst uppe på landborgskrönet öppnade sig vackra vyer mot Själland och Kronborgs slott från ett par utsiktsplatser, mellan vilka det växte enbuskar i branterna.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Ing-Marie Henningsson.

Vårtecken bland blommor och djur i Borgen 27 april 2019

Det hade regnat på natten och morgonen, och luften var kylig, men den kändes skön att andas – i motsats till den pollenfyllda luften från de varma dagarna innan. Två ensamma vandrare startade vid Grönadals bygdegård, följde Vallåkrabäcken nedströms in i naturreservatet där häggen redan blommade. Efter passagen under järnvägen mötte månviolen oss med sina ljusvioletta blommor. Norr om Råån var blåsipporna överblommade, men i stället bidrog skogsviolen med gott om blåa blommor. Vi fortsatte upp längs Borgenbäcken med storrams i knopp och mattor av vitsippor, som inte blommade särskilt rikligt i år. Några plantor hade kraftigt deformerade blad på grund av angrepp av svampen sipprost. I en gammal lertäkt långt uppe i backen såg vi aftonstjärnor, påsk- och pingstliljor, vilka liksom gullvivor med blommor från gult till rött vittnade om mänsklig bosättning i närheten, men där växte också ett litet bestånd av orkidén sankt Pers nycklar.

Under vandringen tillbaka började det regna, men inte mer än att regnjackorna blev lite fuktiga. Vi noterade blommande liljekonvalj, humleblomster, och – vid Råån – kabbeleka. En gärdsmyg hördes sjunga vid Vallåkrabäcken.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Gunilla Hederås.

 

Rovfåglar i den skånska vintern 19 januari 2019

Förutsättningarna för en lyckad utflykt var goda när vi samlades för samåkning vid Fredriksdals parkering. Det var nämligen i strålande vackert vinterväder med några minusgrader och nästan vindstilla som ett tjugotal fågelintresserade samlades för avfärd. Färden gick först till omgivningarna av gården Stureholm ett par mil norr om staden. En hel del småfågel kunde studeras på nära håll nära KOF:s fågelmatningsplats Det gällde arter som talgoxar, blåmes, entitor, många gulsparvar som framförallt var intresserade av havrefrön, medan de flesta övriga arter i allmänhet föredrog de fetare solrosfröna. Även flera icke fröätande småfåglar höll till i grannskapet. Kanske för att öka sin trygghet bland många jämstora. Det gällde rödhake, gärdsmyg och trädkrypare. På de vida vintergröna fälten rastade stora flockar av framförallt grågäss, också några vitkindade gäss, många bläsgäss och en sensation nämligen en fjällgås! Likaså flera stora flockar sångsvan höll till på fälten. Rödglada, några ormvråkar och en blå kärrhök kunde räknas in bland rovfåglarna. Efter en hel del spanande på gässen fortsatte vi till Utvälinge där vi vände kikarna mot havet. Som vanligt på vintern numera längs Skäldervikens södra stränder spatserade flera storspovar i det grunda vattnet och stämde tom. upp i sitt porlande vårläte det vackra vädret till ära.

Ytterligare en vadare visade sig nämligen en enkelbeckasin. Gott om vitfågel sågs.

Gråtrutar, en del fisk- och skrattmåsar, havstrut och lite senare ytterligare en raritet. En vittrut som sågs på Rönnen från våt utsiktsplats vid KOF:s gamla stuga i Norra Häljaröd. Störst uppseende orsakade nog våra havsörnsobsar. Först ett par skruvande ex, långt i väster och sedan en ungfågel som svepte över våra huvuden ut mot Rönnen.

Fullständig artlista nedan:

gräsänder (många), talgoxe (några), småskrake (flera), blåmes (ett par), knipa (några), entita (flera), grågäss (hundratals), gulsparv (flera), bläsgäss (flera), gråsparv (flera), kanadagäss (storflock) ,pilfink (flera), fjällgås (1), gärdsmyg (några), vitkindade gäss (några), trädkrypare (en), gråtrut (stort antal), rödhake (några), havstrut (några), koltrast (några), fiskmås (flera), storskarv (många), skrattmås (flera), blå kärrhök (en), vittrut (en), rödglada (ett par), storspov (flera), havsörn (2-3 st), enkelbeckasin (en), ormvråk (flera), kråka (flera), sångsvan (flera hundra), kaja (stort antal), knölsvan (några), råka (några )

Text: Sven Gustavi som också ledde utflykten.

Utflykt till Utvälinge och Farhult 8 september 2018

Vi var ca 20 personer som vek lördagsförmiddagen åt naturupplevelser vid Skäldervikens strand. Vädret lite blåsigt men ändå inte kallt. Solen visade sig lite då och då och gav lite värme.

Väl framkomna i Utvälinge vändes alla medhavda kikare snabbt ut mot havet. Inte minst var det de höstflyttande fåglarna som drog till sig uppmärksamhet. Jodå, det var gott om fåglar. Mängder med grågäss, också många vitkindade gäss, en hel del vadarfåglar och ännu fler måsfåglar av olika arter (artlista längre ner).

Flera arter man brukar se så här års längs Skäldervikens långgrunda stränder saknades dock. För andra året i rad ser undertecknad inte en enda kustsnäppa, inte en enda kustpipare och inte heller myrspov, småsnäppa eller spovsnäppa. Arter som vid samma årstid tidigare år (före 2017) varit så gott som säkra observationer på samma lokaler. Några trevliga observationer i Utvälinge blev ändå en havsörn, en fiskgjuse som flög över ett par gånger bla. med fångad fisk, brushaneflock, flera gluttsnäppor, en drillsnäppa, många storspovar och en liten flock kärrsnäppor.

Bland annat för att kanske få syn på en kungsfiskare, en art som finns i området gick vi ut på bryggan till Sandön där man har god utsikt åt flera håll. Någon kungsfiskare blev det dock inte denna gång utan vi drog vidare till Häljaröds hamn där vi avnjöt vår fika. Sedan bar det iväg till Farhults strandbad.

I viken mellan Jonstorp och Farhult fanns fantastiskt mycket grågäss (troligen flera hundra) och också rätt mycket vitkindade gäss. Här har bla undertecknad för några dagar sedan iakttagit ett par ägretthägrar. Några sådana fick vi emellertid ej syn på. Istället sågs bla gråhäger, gräsänder, st. strandpipare, storspovar, tofsvipor, gråtrutar, gluttsnäppor, skrattmåsar, fiskgjuse igen med byte och storskarvar. Under återtåget över strandynerna fick vi tillfälle att studera växten åkermolke och Jan-Erik Hederås passade på att förklara skillnaden mellan vanlig ögontröst och grå ögontröst som vi också fann. En tornfalk ryttlade i närheten under tiden.Vi kände oss rätt nöjda med vår utflykt när vi sedan skildes åt.

Nedan följer en mer komplett artlista för de fåglar vi såg:

art antal art antal art antal art antal
Havsörn 1 Ejder 1 Sädesärla några Tornfalk 1
Fiskgjuse 1 till 2 Småskrake 1 Grönfink några Havstrut 1
Bivråk 1 St. strandpipare några Stare många
Gråhäger några Tofsvipa stort antal Pilfink Flera tiotal
Storskarv flera Drillsnäppa 1 Ringduva många
Grågås hundratals Rödbena enstaka Kaja flera
Vitkindad gås många Storspov många Kråka några
Gräsand några Brushane några Ladusvala några
Kricka flera Kärrsnäppa drygt 10 Skrattmås många
Bläsand några Gluttsnäppa flera Gråtrut flera

Text: Sven Gustavi

Ängens dag. Slåtter på Råå 4 augusti 2018

Vi var tre representanter från Naturskyddsföreningen som infann oss vid årets slåtter i Esket, där vi snabbt blandades med deltagare från Friluftsfrämjandet, Stadsbyggnadsförvaltningen och huvudarrangören Råå Biblioteks Vänner. Vädret var som det varit i flera veckor nämligen varmt och mest soligt. Innan det praktiska arbetet började, fick vi en guidad tur genom reservatet. Som guide fungerade kommunekolog Widar Narvelo. En bättre guide kunde vi knappast ha fått.

Widar har mångårig erfarenhet av inventeringar och naturskydd inom Örbyreservatet. På ett levande sätt beskrev han hur skötseln av det öppna jordbrukslandskapet tillgick förr och vilken betydelse brukningsmetoderna hade för den biologiska mångfalden. Vi fick veta att så många som 400 kärlväxtarter hittats i reservatet vilket är svenskt rekord för ett område av samma storlek. Växtinventeringar inom området har också genomförts av bl.a. vår egen Jan-Erik Hederås. Området hyser flera rariteter som tex getapel och krissla som vi iakttog, majnycklar (nu utblommad) och klintsnyltrot som förekommer mycket fåtaligt. De två senare stötte vi dock inte på.

Inom området är trädet ask mycket vanligt. Det är troligen ask som har gett området namnet Esket. Det praktiska arbetet med slåttern vidtog efter guidningen. Arbetet med lien var inte så lättsamt. Det aktuella ängsområdet är fuktigt och rikligt bevuxet med bladvass. Segt även för en vass lie. Medan de vuxna hjälpte till med slåtter kunde närvarande barn sysselsätta sig med bihotellbygge. Ett par folkmusiker gav inspiration under arbetet. Efter utfört arbete bjöds på fika. Råå Biblioteks Vänner tackade slutligen för utfört arbete.

Text: Sven Gustavi.

 

Blomstervandring i Ättekulla naturreservat 17 juni 2018

De vilda blommornas dag inleddes med regn och tunga moln, men lagom till vandringens början tittade solen fram en första gång. Därefter växlade molnigheten mellan halv- och helmulet, och det kom t.o.m. en liten regnskur dock utan att hindra de 20 deltagarna från blomstudier. Efter den långvariga torkan var marken snustorr, och många örter var nervissnade.

Vandringen gick först till två intilliggande bronsåldersgravar, vid vilka liten blåklocka, gulmåra och rotfibbla blommade. De gamla åkrarna intill hade i år besåtts med honungsfacelia, som lyste blått över stora ytor och besöktes flitigt av bin.

Bland ogräsen i åkrarna märktes åkerspärgel, fårtunga och åkerkulla. I gräsmarken åt öster växte bl.a. ängshaverrot och myskmalva. Bortom ett stort bestånd av äkta johannesört fanns en grillplats, och där beslöt deltagarna helt plötsligt att pausa för att äta av den medhavda matsäcken.

Efter fikat fortsatte vi västerut över den s.k. Tvillinghögen (var dess tvilling fanns kände ingen av oss till) med blodrot och vårbrodd och fortsatte in i ekskogen där bakom. I en svacka i sluttningen växte ett jättebestånd av den invasiva arten rönnspirea, som väl en gång har kastats ut från det närbelägna koloniområdet och sedan spridit sig med rotskott. På de sandiga backarna intill Ättekulla sommarstad fann vi rikligt med sandstarr.

Vi gick tillbaka österut längs med en fårbeteshage innan vi kom till ruinen efter Köpinge mölla, där en stor lind tolkades som ett gammalt vårdträd. Intill kvarnruinen växte spansk körvel med sin karakteristiska anisdoft samt den korgblommiga växten stånds, som på senare år har ökat sin utbredning markant och börjat tränga ut annan vegetation. På stånds fanns det gott om svartgulrandiga larver, som visade sig tillhöra fjärilsarten karminspinnare. Larven äter med god aptit av den giftiga växten, giftet ansamlas i dess kropp, och den blir därmed oätlig för fåglar.

Efter en vandring över en gräsmark med bl.a. gullviva skingrades deltagarna.

Text: Jan-Erik Hederås, foto Gunilla Hederås.

Vandring i Klöva hallar blev vandring längs Hallabäcken i Åvarp 12 maj 2018

Det sedan fler dagar soliga och varma vädret fortsatte också den 12 maj. Temperaturen låg på  drygt 20 grader och solen sken hela tiden över oss i det lilla sällskapet som valt att ägna dagen åt naturupplevelser vid Söderåsens fot. Efter att vi parkerat strax bakom gården Båv vandrade vi upp längs Hallabäckens norra sida vid foten av Söderåsen som ställvis demonstrerade sina dramatiskt branta klippstup. Den vackra lövskogen till trots gav fågelkören ett ganska klent intryck. Inte så att många arter man normalt kan se och framförallt höra om våren i en så fin lövskog var mycket färre men att antalet individer var det. Under hela vår ca 5 km långa vandring  hörde eller såg vi endast några få bofinkar, 2 till 3 lövsångare. Situationen likadan för många andra arter. Kan vi nu skåda konsekvenserna av den allvarliga svält många fåglar fick utså föregående vår då april och maj var väldigt kalla och många fågelungar svalt ihjäl pga. födobrist? Mycket sannolikt resonerade vi. Vid sidan av fåglarna uppmärksammade vi också många insekter. Många tycks ha fått en god start pga. av varmt och soligt väder. Detta gäller inte minst nagelspinnaren som vi såg flera av. Den är nog inte så ovanlig art som ofta trotts. Den flyger emellertid endast en mycket kort tid på våren när bokarna just slagit ut och den kräver klart solsken. Det är då hannarna man mest ser som under sin korta livstid endast har en sak i huvudet – att träffa en hona, som sitter någonstans och väntar på uppvaktning.
En rad dagfjärilsarter visade sig också: några kvickgräsfjärilar, ett par svingelfjärilar, kartfjärilens vårform (Araschnia levana).
Av humlor visade sig framförallt många mörka jordhumlor, någon hushumla, vidare en bålgeting, några getinglika vildbin, och av skalbaggar la vi märke till den snabbfotade lövträdslöparen (Rhagium mordax ), skogstordyvel och några kortvingar. Bland florans representanter arter uppmärksammade vi inte minst svartbräken. Så småningom blev vår färdväg stiglös och i riktigt sank mark nådde vi till slut en bro över Hallabäcken där vi passade på att fika. Vi nådde så småningom den sk. Bouvskogsvägen som vi följde tillbaks till utgångspunkten. Alla deltagare var mycket nöjda med utflykten, inte minst Sven-Åke Hanson som kommit över en hel del intressanta svampar som han tog hem för närmare studier.
Observerade arter:

Fåglar: Kungsfågel (någon hördes), forsärla (hördes troligen), sädesärla, talgoxe, blåmes, bofink,
svarthätta (några) , trädgårdssångare, koltrast (flera), taltrast, gärdsmyg (2 sjöng), korp (1 par),
större hackspett, rödhake, gök (1), glada (1 par), ormvråk , nötskrika, gransångare (2), skata,
kaja, kråka, ringduva, svartvit flugsnappare (2), lövsångare (2), gulsparv (några).
Insekter: skogstordyvel, parklöpare (1), lövträdslöpare, kartfjäril (1), kvickgräsfjäril (2),
svingelgräsfjäril (2), skogsvitvinge, nagelspinnare (flera hannar flög), mörk jordhumla,
(flera), hushumla, oid. kortvinge, flera getinglika vildbin och blomflugor.
Övriga djur: överkörd snok och tillika större salamander (på Bouvskogsvägen), ekorre.
Växter: svartbräken, ekbräken, strutbräken, buskstjärnblomma, smultron, åkerveronika, jordreva, vitsippa, svalört (överbl.), ek, hägg, al, avenbok, ask, bok, skogsbingel, liljekonvalj, körvel, hundkäx, kirskål, stinknäva, skogsnäva, hallon, gulplister och några arter till.

Text: Sven Gustavi

Fågelutflykt i Rååns dalgång 10 februari 2018

Temperaturen höll sig kring fryspunkten, och det blåste en måttlig sydostlig vind. 19 personer samlades vid Raus kyrka, for vidare till Görarps mölla och vandrade därifrån längs Råån mot Gantofta. I det kraftigt strömmande vattnet såg vi bara gräsänder, och runt omkring rörde sig koltrastar och blåmesar. Vid Bröddebacken syntes flockar av såväl stjärtmesar som gråsiskor och grönsiskor på jakt efter frön i trädtopparna. Under spaning över forsarna i ån fick några en skymt av en kungsfiskare. Nere i dalgången kändes inte så mycket av vinden, och vid Nymölle bröt solen igenom molnen för en kort stund, så det kändes rätt behagligt. En gärdsmyg hoppade omkring i åbrinken, medan en större hackspett hördes trumma på avstånd. Vi vände på gångbron över ån, men ingenstans under vandringen lyckades vi få syn på någon strömstare. Under fikapausen blev vi överflugna av en glada. På vandringen tillbaka observerades en grupp med blommande snödroppar intill ån.

Fullständig artlista: rödhake, koltrast, ringduva, kaja, blåmes, talgoxe, stjärtmes, nötväcka, trädkrypare, större hackspett, gröngöling, gråsiska, grönsiska, gärdsmyg, kungsfiskare, skata, glada, gräsand, stenknäck och björktrast.

Text: Jan-Erik Hederås, Sven Gustavi. Foto: Joachim Krumlinde, Jan-Erik Hederås.

De Vilda Blommornas Dag i Kattarp 18 juni 2017

Floravandringen i samarrangemang med Stadsbyggnadsförvaltningen lockade 43 personer. Först gick vi till Äppelskogen, där Statens Järnvägar när Kattarp var en järnvägsknut ägde en banvaktsstuga och några personalbostäder, men husen revs på 1970-talet, varefter kommunen köpte marken. Bland bokar, lönnar och olvon i lövdungen fann vi rent vilda växter, flertalet med gula blommor såsom småborre, gåsört, käringtand, gulvial, gul sötväppling, den senare i stora bestånd utmed den intilliggande Västkustbanan. Det syntes också vita hundkäx och kirskål. Efter ett halvt sekel växte där fortfarande en del kvarstående och förvildade trädgårdsväxter, t.ex. syren, bergklint, vidare de invasiva arterna blomsterlupin och parkslide samt – som syns på bilden – plymspirea och strandiris (eller möjligen en hybrid där strandiris är den ena föräldraarten).

Varje Iris har 3 ståndare och 3 pistiller

Efter fikapausen avslutades vandringen alldeles öster om dungen vid en nygrävd damm, kring vilken kommunen sått ut frön till en mycket vacker och färgrik blomsteräng, där främst märktes rödklint, vita prästkragar samt gula färgkullor och sommarfibblor.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Linda Hellberg, Tom Svensson

 

Cykelutflykt till vårens fåglar i Helsingborg 27 maj 2017

Två entusiastiska fågelvänner tillsammans med en ledare dök upp på mötesplatsen i Fredriksdal. Förutsättningarna för en trevlig utflykt med sol och värme gick inte att klaga på. Sångfåglarna var dock lite slöa i sommarvärmen men vi lyckades ändå mana på dem rätt så framgångsrikt. Vår nya nationalfågel koltrasten var det lätt att lyssna och skåda. Den tycks ha klarat vintern mycket bra. Ser och hör den nästan överallt. Lämpligare nationalfågel kunde vi knappast ha valt tänker man åter. Den är mycket oskygg. Har små krav på sin miljö. Lever gärna nära människan bara vi kan erbjuda några täta buskar och lite öppen gräsmark (måste inte vara grön asfalt dvs gräsmatta). Har troligen den vackraste sångrösten och sjunger en stor del av sommarhalvåret.

Samma sångkonst kan inte den kraxiga björktrasten leva upp till. Den svenska fågelvärldens Florence Foster Jenkins som hur den än anstränger sig  inte låter bättre än en handgräsklippare.

Efter lite spanande i den högstammiga skogen vid Fredriksdal med sina svarthättor, rödhakar, bofinkar och rödhakar mfl arter fortsatte vi till Pålsjö skog. Högt över oss pilade ett par av årets första tornseglare. I år är arten nästan en vecka försenad. Troligen har olämpligt väder på resan spelat in.

I Pålsjö fick vi strax tillfälle att jämföra svarthättans sång med trädgårdssångarens. Den förres höga silverklara toner på slutet är viktigaste skillnaden En gransångare lät sig avlyssnas på nära håll: sill salt, sill, sill, salt upprepat i olika ordning och längd låter visan enligt Erik Rosenbergs träffande beskrivning. På latin  heter gransångaren Phylloscopus collybita vilket betyder: som spanar bland bladen (Phylloscopus) och penningräknare (collybita). Lätet påminner om staplande av slantar vilket är träffande. Vi fick snart tillfälle att också avlyssna gransångarens mycket vanliga släkting lövsångaren vars sång skiljer sig markant. I Pålsjö skogs högstammiga dunkla bokskog lever ytterligare en nära släkting till löv- och gransångaren, nämligen grönsångaren. Den är betydligt ovanligare än sina släktingar och tenderar att minska i antal. (Har bara lyckats hitta en sjungande hane i Pålsjö skog i år). Artens tvåstämmiga sångläte är inte att ta miste på. Ett svirrande som från ett mynt som roteras på ett porslinsfat är en bra liknelse. Den stammar också från svensk fältornitologis nestor Erik Rosenberg. Svirrandet vi hörde blandas ofta upp med en annan sångdel, ett rätt starkt tju, tju, tju några gånger upprepat.

Matsäcken avnjöts i bästa solsken vid hundrastningsplatsen strax norr om skogen. Som sällskap hade vi en räv som rätt oskyggt spanade på oss från mindre än 100 meters håll. Ett par ekorrar höll sig tryggt i träden.

Om man jämför årets fågelartslista med listan från motsvarande utflykt föregående år är det i alla fall en art som lyser med sin frånvaro under årets utflykt nämligen härmsångaren eller som den tidigare kallades gulsångaren.

I år stötte vi istället på en annan intressant art som jag skulle vilja kalla vår bästa ”härmsångare” nämligen kärrsångaren. I sång välutbildade individer av denna art saknar motstycke i skicklighet.i den svenska faunan. Både vad gäller antal andra fågelarter de kan härma och likhet med orginalet. I  busk- och örtvegetationen längs järnvägen genom Pålsjö skog satt den och musicerade för oss.

Sedan vår grupp skiljts åt hörde undertecknad också en näktergal sjunga nära kärrsångaren.

Fullständig artlista från utflykten följer nedan :

gräsand (några), strandskata (2), skrattmås (några), fiskmås (flera), gråtrut (1), ringduva (många), tornseglare (2), sädesärla (1), rödhake (många), rödstjärt (några), björktrast (flera), koltrast (många), trädgårdssångare (flera), svarthätta (många), kärrsångare (1), lövsångare (flera), gransångare (några), grönsångare (1), talgoxe (2), blåmes (2), skata (1), kråka (några), kaja (några), gråsparv (några), bofink (många), pilfink (1), gärdsmyg (flera).

Totalt 27 arter vilket är klart mindre än föregående år. Då saknade vi kärrsångare men hade istället: gulsångare, grönfink, råka, nötväcka, törnsångare, ärtsångare, större hackspett, järnsparv.

Text: Sven Gustavi

 

Tipspromenad med frågor om natur och miljö 7 maj 2017

Tipspromenaden i Pålsjö skog lockade 22 deltagare. De rätta svaren var
1. Ek, 2. Svalört, 3. Kambium. 4. Ollon, 5. Avenbok, 6. Mulm, 7. Fladdermus,
8. Gärdsmyg, 9. Korsnäbb, 10. Lönn.
5 personer hade alla tio rätt. Se fliken Aktuellt!

Text: Christel Kvant, Karin Nilsson Jungermann. Foto: Tom Svensson

 

På jakt efter våren vid Borgen 9 april 2017

Morgonen var kylig, men det kom ändå 14 deltagare till Grönadals bygdegård i Vallåkra. I sluttningen ner mot ravinen fanns det gott om förvildade scillor och skillnaden mellan dem demonstrerades. Längs Härslövsbäcken hade häggen börjat grönska och vi såg blad av skogsbräsma och månviol.

Blommande blåsippor

Smånunneört

Norr om Råån blommade blåsipporna ovanligt rikligt i år, och det var gott om blommande vitsippor kring Borgenbäcken. Högst uppe på höjden öster om bäcken hade smånunneört och desmeknopp börjat blomma. Under fikapausen på borgplatån uppstod en diskussion om vad för slags mänsklig verksamhet här hade ägt rum (fornborg, kolbrytning eller vad?). Därefter vandrade sällskapet tillbaka, delvis en annan väg där fjorårsståndare av klotpyrola och blommande körsbärsplommon studerades. Till slut hittades ett litet bestånd med gulsippa, och därmed kunde vi räkna in tre olika arter av sippor. Retligt nog kom solen fram ungefär när vi avslutade vandringen, och det blev fem grader varmare på eftermiddagen.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Tom Svensson (blåsippa) och Gunilla Hederås (smånunneört).

 

Främmande, invasiva arter 4 april 2017

(Samarrangemang med naturskyddsföreningarna i Söderåsen, Klippan och Örkelljunga)

Nils Carlsson, som är doktor i ekologi samt viltförvaltare och specialist på invasiva arter på Länsstyrelsen Skåne, höll föredrag och visade bilder i bygdegården Perslund i Åstorp. Många andra länder, t.ex. Australien och Storbritannien, har kommit mycket längre än Sverige i bekämpningen av invasiva arter. Han nämnde spansk skogssnigel, som 1975 tog sig in via import av växtmaterial och nu är spridd över halva vårt land. Det går att bekämpa den, men den att är omöjlig att bli kvitt, och detsamma gäller växterna parkslide och jätteloka. I flera av våra grannländer är mårdhund och tvättbjörn ett svårt hot mot groddjur och markhäckande fåglar, och det pågår ett projekt mellan Sverige, Danmark, Norge och Finland för att begränsa ytterligare spridning. Han berättade också om försöket att utrota sydfyrling, som i höstas upptäcktes ny för landet i en damm pFoto: Tom Svensson (blåsippa) och Gunilla Hederås (smånunneört).å Berga i Helsingborg.

Sydfyrling (Vattenkrassula)

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Gunilla Hederås.

 

Kretsstämma (årsmöte) och föredrag om honungsbin 23 mars 2017

Vid kretsstämman valdes Sven Gustavi till ny ordförande, medan Richard Nilsson fortsätter som styrelsemedlem, och Tobias Olofsson invaldes som ny medlem i styrelsen.

Tobias Olofsson, som är forskare vid Avdelningen för medicinsk mikrobiologi vid Lunds universitet, höll sedan ett intressant och tankeväckande föredrag om honungsbiet. De närvarande fick veta att honungsmagen innehåller 13 olika mjölksyrebakterier, att forskning tyder på att dessa bakterier kan komplettera användandet av antibiotika vid bekämpandet av såväl yttre som invärtes infektioner, och att detta kan medföra ett genombrott när det gäller att komma åt problemet med antibiotikaresistens. Tobias berättade också att det för att bina skall klara sin övervintring är viktigt att bina får behålla en del av sin insamlade honung och då från olika delar av insamlingsperioden. Att endast ge dem vanligt socker som näringssubstitut är inte bra.

Text: Tom Svensson (red. Jan-Erik Hederås).

Ugglekväll i Vegeholm 14 mars 2017

Kring kvart över åtta på kvällen kom ett 30-tal ugglespanare till parken vid Vegeholms slott. I skenet av pannlampor berättade Ulrik Alm om ugglor i Sverige och kattugglor i synnerhet.

Hooh ho-hohohohohooh

Vinden var i tilltagande, och det susade i trädkronorna, när Ulrik sedan hoade i mörkret, och för en amatör var det kusligt likt en äkta kattuggla. Om revirinnehavaren mindes den säregna dialekten som han hade hört på Kwitter för något år sedan, kände igen den suddiga konturen av den mystiskt fejkade jätteugglan som var där i fjor våras, eller skälet var något helt annat det vet vi inte, hur som helst lät han sig inte provoceras. På långt håll hördes i alla fall revirgrannen ropa ”kom inte hit”, och över våra huvuden skymtade Tvillingarna, Sirius, Orion, Aldebaran, Plejaderna och Capella i söder mellan de snabbt förbiflygande skyarna. I öster syntes Karlavagnen och Arcturus, där efter ett tag Månen gick upp åtföljd av Jupiter. Naturen har alltid något att bjuda på!

Text och foto: Jan-Erik Hederås

 

Zimbabwe Malawi 26 oktober 2016

Ing-Marie Henningsson visade bilder från en resa i Livingstones fotspår i oktober 2015. Resan, som var med svensk guide, startade i Zimbabwes huvudstad Harare. Hon berättade om landets koloniala historia från The British South Africa Company till Rhodesia med ekonomiskt välstånd för den vita överklassen och fattigdom bland de inhemska shona- och ndebele-folken. Vidare berättade hon om den positiva utvecklingen efter självständigheten 1980 fram till dagens svåra ekonomiska situation under Robert Mugabe.

Mångmiljardär för en dag

Mångmiljardär för en dag

Resegruppen fortsatte till Stora Zimbabwe med ruiner efter ett förhistoriskt handelscentrum, som upplevde sin storhetstid från 1000- till 1400-talet.

Därnäst besöktes nationalparken Matobo Hills med mäktiga stenformationer och 10 000 år gamla grottmålningar, där man kunde vandra (nästan) fritt bland vilda noshörningar. Här är även graven efter imperiebyggaren Cecil Rhodes belägen.

zimbabwe-7730

Via Bulawayo, huvudorten i Matabeleland, kom hon till nästa nationalpark Hwange. Det var i slutet av torrperioden och kring de fåtaliga vattenhålen flockades antiloper, som i sin tur drog till sig lejon, sjakaler och gamar. Antalet elefanter har ökat kraftigt, men om de har en positiv eller negativ påverkan på vegetationen är omtvistat.

Stressfaktor på ekosystemet?

Stressfaktor på ekosystemet?

Resan fortsatte till Victoriafallen (Mosi-oa-tunya = röken som dånar) på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia. Så här i slutet av torrperioden var det lågvatten i Zambezifloden, och Ing-Marie kunde besviket konstatera att fallen varken rök eller dånade.

Från Livingstone i Zambia flög resesällskapet till Malawis huvudstad Lilongwe. Gruppen for till en nationalpark vid sydsidan av Malawisjön, Afrikas tredje största sjö, som är känd för sin mångfald av ciklider, vilka är mycket populära som akvariefiskar. En båtfärd till den vackra ön Thumbi Island ingick också.

Den sista nationalparken på resan blev Liwonde nationalpark, belägen utmed floden Shire, som avvattnar Malawisjön söderut till Zambezi. Här var det gott om vatten med en rik biologisk mångfald, såsom flodhästar, afrikanska bufflar, krokodiler samt elefanter, giraffer och baobabträd.

I Malawi studerades även kulturlivet, t.ex en skola och en teplantage, innan det var dags att flyga tillbaka till Sverige från landets näst största stad Blantyre.

malawi-8383

Text: Jan-Erik Hederås / Foto: Ing-Marie Henningsson

 

Svamputställning i Brunnby 24–25 september 2016

I samband med den traditionella skördefesten på Brunnby boställe anordnade Naturskyddsföreningarna i Kullabygden och Helsingborg en utställning, där fokus lades på goda matsvampar, som man tryggt kan plocka, men vi visade också mer eller mindre giftiga förväxlingssvampar. Vi hade ett tält till vårt förfogande, och svamparna försågs med etiketter och ställdes ut på bord, där de ordnades i olika samhörande grupper, t.ex. riskor och kremlor.

svamputstalln-3_1158 svamputst-2_1159 2016-svamputst-611

 I det fina höstvädret lockade utställningen många människor. Svampkännare från båda föreningarna fanns på plats under 6 timmar både på lördagen och söndagen, och trots den torra hösten kunde vi ändå visa totalt 120 olika svamparter, varav märktes de lite ovanliga praktvaxskivling och zonkamskivling. Det förekom även försäljning av svampkorgar, svampknivar, sittdynor, kåsor m.m. samt stickat och garner, som färgats med färgsvampar.

zonkamskivling

zonkamskivling

Text och foto: Jan-Erik & Gunilla Hederås

Ängens dag på Esket 6 augusti 2016

Ängen känner vi som en av de vackraste och artrikaste naturtyper vi har, med alla sina blommor, vildbin, fjärilar och fåglar. Under den gamla självhushållningens tid var den inte bara vacker utan livsnödvändig – det var härifrån kreaturen fick sitt vinterfoder.

När Ängens dag firades på Esket, Örby Ängar den 6 augusti, var det med både dragspel, lie och räfsa. Ett 25-tal personer hade mött upp för att lära mera om ängens alla blommor av kommunekolog Widar Narvelo, som representerade Stadsbyggnadsförvaltningen tillsammans med Linda Hellberg i detta samarrangemang med Naturskyddsföreningen och Råå Bibliotekets Vänner.

Widar Narvelo berättar om ängen för intresserade åhörare. Esket är en del av Örby ängars naturreservat och man hittar hit via det gamla villaområdet ovanför Råå småbåtshamn

Widar Narvelo berättar om ängen för intresserade åhörare. Esket är en del av Örby ängars naturreservat och man hittar hit via det gamla villaområdet ovanför Råå småbåtshamn

Esket är en riktig naturpärla som kanske inte är känd för så många helsingborgare. Linné var här och prisade den för dess rika flora. Något man kan göra idag igen, för genom att träd och buskar på senare tid röjts undan och den låga vegetationen slagits år efter år, har marken blivit näringsfattig och åter gett plats för spädare plantor. 400 arter har hittats här, och Widar presenterade några av dem, såsom rariteten klintsnyltrot, en parasitväxt som är mera spännande än vacker och helt beroende av rödklint eller väddklint för sin existens. Och rödklinten blommade också vackert på ängen tillsammans med mörkt kungsljus, liten bockrot, kungsmynta, nässelklocka, soligt gul krissla, kåltistel, hampflockel och djupröd blodnäva, för att bara nämna några.

Förutom att göra lite nytta genom att slå med lien och fylla några hässjor med nyslagna växter fick besökarna delta i en liten frågesport, och en av frågorna var: ”När får jag plocka växter i Esket?” Och det, förklarade Widar, får man faktiskt – trots att Örby ängar är naturreservat – göra när som helst. Ett undantag som vädjar till försiktighet och omdöme och som givetvis inte omfattar fridlysta blommor. För, som Widar säger: att plocka en liten bukett blommor, det är ju ändå nånstans det som är poängen med ängen!

Referat och foto: Christel Kvant

 

Floravandring  i Domsten och Gråläge 19 juni 2016

I det fina vädret kom det hela 50 personer till Domsten norra  för att delta i De Vilda Blommornas Dag. Vandringen började med en demonstration av skillnaden i barrstorlek och kottar mellan vanlig tall och svarttall. Efter den korta promenaden genom tallskogen kom deltagarna ner på den torra sandiga kustheden dominerad av små växter som bergsyra, trift, gulmåra och borsttåtel. I ett lite fuktigare parti kring en nu torrlagd bäck blommade lite högre örter såsom frossört, videört, småborre men även gul småväxt gåsört och ältranunkel.

Vandringen fortsatte norrut till Gråläge. Där studerades jättesnår av vresros med vackert röda och ibland vita blommor, en införd taggig buske som breder ut sig invasivt med rotskott och effektivt tränger undan andra växter på kustheden, så för att rädda den ursprungliga floran klipps rosen ibland ner – till mångas förtret. Visserligen hindrar vresrosens rötter sandflykten när det blåser (precis som de inhemska växterna strandråg, sandrör och sandstarr), men stormvågorna vid högt vattenstånd hjälper den inte mot, vilket tydligt kunde ses i den skadade strandbrinken.

Hotad biologisk mångfald

Hotad biologisk mångfald

På heden nedanför villorna studerades också den lite ovanligare busken bocktörne samt ängsnäva och backnejlika.

Bredbladigt bocktörne

Bredbladigt bocktörne

Backnejlika

Backnejlika

Nere på själva sandstranden tittade gruppen på strandmålla, strandkål och havssäv. Längre norrut vidtar ett naturreservat, där det bl.a. breder ut sig kråkris och blåmunkar. Efter en fikapaus fortsatte gruppen upp mot länsväg 111, förbi ett vackert bestånd med den mindre vanliga backglim. Tyvärr räckte inte tiden till för att bese den längre norrut växande jättefräken, som i övrigt i landet bara är känd från Ven och en sluttning söder om Ålabodarna norr om Landskrona.

Under vandringen söderut längs den livligt trafikerade vägen såg vi ängshaverrot både med gula blommor och med runda luftiga huvuden av mogna frön som påminner om maskrosor, vidare blåklockor och bockrot. Söder om Gråläge såg vi ett enormt bestånd med rosa blommor av sötbjörnbär, innan vi kom tillbaka till utgångspunkten.

Text: Jan-Erik Hederås / Foto: Ing-Marie Henningsson

 

Cykelutflykt till vårens fåglar i Helsingborgs grönområden 28 maj 2016

3 personer samlades vid Fredriksdal i mycket vackert och varmt försommarväder. Det blev främst Fredriksdal och vår magnifika Pålsjö skog som besöktes. Följande 33 arter sågs eller hördes:

Art               Antal
Gräsand       några
Tornfalk         en
Strandskata  ett par
Fiskmås      flera
Gråtrut          ett par
Ringduva      talrik
Skogsduva    en hördes
Gök              ett par hördes
Tornseglare   flera
St Hackspett  en hördes trumma
Ladusvala      flera
Sädesärla       ett par
Rödhake         flera
Näktergal        2 – 3 ex hördes
Rödstjärt         några ex
Björktrast          talrik
Koltrast             talrik
Trädgårdssångare talrik
Svarthätta            talrik
Lövsångare        flera
Grönsångare       en
Gransångare       några
Törnsångare        en
Härmsångare       en
Talgoxe              några
Blåmes              några
Skata                 flera
Kaja                   flera
Kråka                 ett par
Stare                  några
Råka                  några
Gråsparv             ett par
Bofink                 flera

Text: Sven Gustavi


På jakt efter våren i Bälteberga 17 april 2016

Det var en blåsig dag, och vi var 8 personer som kom med bil eller tåg till Vallåkra station. Vi körde med tre bilar till Bälteberga, vandrade förbi gården där vi kunde se hästkastanj med gröna blad och ett knippar i dammen. I allén väster om gården blommade bl.a. lukthttps://helsingborg.naturskyddsforeningen.se/wp-admin/media-upload.php?post_id=119&type=image&TB_iframe=1viol och dvärgvårlök. Gruppen fortsatte genom lövskogen fram till kanten av Tjutebäckens ravin. Vi såg ner på en klippa med Kågerödslager från triasperioden för 230 miljoner år sedan.

Bälteberga-49

Nere i ravinen njöt vi av tusentals blommande hålnunneörter och rikligt med gulsippor liksom vår medhavda matsäck i lä för de kyliga västvindarna. Där ravinen mynnar ut i Råådalen fanns det gott om vitsippor och dessutom några få blåsippor. På tillbakavägen vandrade vi förbi en lokal med både pestskråp och vitskråp i full blom, den senare på sin enda kända naturliga lokal i Helsingborgs kommun. Tyvärr hotas vitskråpet av expanderande ramslök, som breder ut sig så att den helt täcker marken och redan har trängt undan andra sällsynta växter i området.

Vid vitskråpetVid vitskråpet

Strax innan vi kom tillbaka till bilarna började det regna.

Text och foto: Jan-Erik Hederås

 

Program och referat 2015

Program och referat 2014

Program 2013

Program 2012

Program 2011