Ca 80 personer i alla åldrar samlades på parkeringen vid krematoriet i Pålsjö skog för att vara med på Ugglekvällen. Kerstin Holmgren och undertecknad informerade inledningsvis om Föreningens kommande programpunkter dels den 22 mars föredrag av Gunnar Wetterberg om skogen på Röda kvarn i samband med årsstämman dels den 26 mars Musselodling och havsnära projekt på Henkels torg i Oceanhamnen (Angående anmälan om deltagande, exakta tidpunkter mm hänvisas till programmet.)
Den något kalla vinden gjorde att vår guide Ulrik Alm valde att direkt börja vandringen. Denna gick på en belyst promenadstig i riktning mot Villa Thalassa. Under promenaden gjorde vi då och då små pauser och Ulrik passade då på att berätta om de svenska ugglearterna och då särskilt kattugglan. I Sverige finns 10 olika ugglearter, vilket gör vårt land till ett av de artrikaste i Europa. Detta hänger samman med vår omväxlande natur – från det skånska slättlandskapet i söder till de norrländska fjällen i norr och däremellan de stora skogarna. I Skåne dominerar kattugglan – den som vi hoppades få höra. Kattugglans föda utgörs av smågnagare – sork, möss och mindre råttor. Ugglan har inga tänder och sväljer sina byten hela. Det osmältbara materialet kastas upp som spybollar. Innehållet i dessa avslöjar ugglans kosthåll. Ugglans ögon sitter fram på huvudet – vilket utmärker alla rovdjur (jämför människans ögonplacering). Placeringen ger möjlighet till avståndsbedömning och därmed bra möjligheter att fånga byten. Ugglans öron sitter något asymmetriskt vilket ger möjlighet att med hjälp av hörseln avgöra var t ex en sork befinner sig även om den inte kan ses. Denna förmåga är särskilt viktig när marken är snötäckt. Ugglans fjäderdräkt är så konstruerad att den rör sig helt ljudlöst i luften, vilket även detta gynnar jakten. Kattugglorna lägger 4 – 6 ägg med några dagars mellanrum och ruvar knappt en månad. Detta gör att det kan vara stor skillnad i ålder mellan första och sista ungen. Goda år med bra tillgång på gnagare överlever samtliga ungar medan det under dåliga år endast är de först kläckta ungarna som klarar sig.
Väl nere vid Thalassa började Ulrik hoa flitigt. Vi var många som tyckte att han lät kusligt lik en riktig uggla. Tanken med att hoa är att väcka ugglornas intresse genom att få dem att misstänka att en annan uggla kommit in på deras revir. De markerar då att reviret är upptaget genom att svara med ett eget hoande som säger: försvinn härifrån, det är upptaget. Tyvärr var det ingen uggla som svarade. Men som Ulrik redan inledningsvis sa. Vid arrangemang som detta ute i naturen finns inga garantier för att det blir som man tänkt sig. De flesta deltagarna tyckte dock att det – trots avsaknad av äkta hoande – varit en trevlig kväll med intressant information om vår vanligaste uggla.
Ett varmt tack till Ulrik för den fina upplevelsen.
Tom Svensson