Det hade regnat på natten och morgonen, och luften var kylig, men den kändes skön att andas – i motsats till den pollenfyllda luften från de varma dagarna innan. Två ensamma vandrare startade vid Grönadals bygdegård, följde Vallåkrabäcken nedströms in i naturreservatet där häggen redan blommade. Efter passagen under järnvägen mötte månviolen oss med sina ljusvioletta blommor. Norr om Råån var blåsipporna överblommade, men i stället bidrog skogsviolen med gott om blåa blommor. Vi fortsatte upp längs Borgenbäcken med storrams i knopp och mattor av vitsippor, som inte blommade särskilt rikligt i år. Några plantor hade kraftigt deformerade blad på grund av angrepp av svampen sipprost. I en gammal lertäkt långt uppe i backen såg vi aftonstjärnor, påsk- och pingstliljor, vilka liksom gullvivor med blommor från gult till rött vittnade om mänsklig bosättning i närheten, men där växte också ett litet bestånd av orkidén sankt Pers nycklar.
Under vandringen tillbaka började det regna, men inte mer än att regnjackorna blev lite fuktiga. Vi noterade blommande liljekonvalj, humleblomster, och – vid Råån – kabbeleka. En gärdsmyg hördes sjunga vid Vallåkrabäcken.
Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Gunilla Hederås.
Kommentera