Ett tjugotal intresserade samlades i Oceanhamnen där marinekolog Stina Bertilsson-Vuksan berättade i snålblåsten om stadens ambitioner och forskning kring att öka den biologiska mångfalden i urbana hamnar.
Vi inledde med att ta en titt på ett nyskapat stenrev, som bara ett par år efter att ha lagts ut nu härbärgerade en skog av olika alger och tång. Från att man ursprungligen hade en steril makadambotten i en hamnbassäng har den ersättande trehundra kvadratmeter stora revytan nu blivit ett hem för snäckor, räkor och småfiskar.
Därefter tog vi en titt på den levande havsväggen, som är betongskulpturer fixerade längs en hamnvägg, med många vrår och skrymslen där havsväxter kan slå rot och erbjuda hem åt till exempel krabba, blåmussla, skärsnultra och blåstång.
Sista stoppet på vår intressanta tur blev havskolonin som startades för snart
tre år sedan. Den består av rep och strumpor som hänger ner i det klara vattnet under en flytbrygga. Mussellarverna bosätter sig på repen och kan där växa till sig. En tid in i processen överförs de till strumpor i vilka de når full storlek. Musslorna lever på näringsämnen och plankton i vattnet och hjälper på så sätt till att rena det. Musslor är ett av de mest hållbara fullvärdiga animaliska protein man kan tänka sig. Musselodlingen sköts av havskolonister bosatta i området, som i dagarna ser fram emot att skörda de första musslorna.
Det var mycket givande att höra Stina berätta om allt detta och att man nu arbetar med att överbringa alla lärdomar om dessa projekt till andra hamnar runt om i Sverige.
