De vilda blommornas dag inleddes med regn och tunga moln, men lagom till vandringens början tittade solen fram en första gång. Därefter växlade molnigheten mellan halv- och helmulet, och det kom t.o.m. en liten regnskur dock utan att hindra de 20 deltagarna från blomstudier. Efter den långvariga torkan var marken snustorr, och många örter var nervissnade.
Vandringen gick först till två intilliggande bronsåldersgravar, vid vilka liten blåklocka, gulmåra och rotfibbla blommade. De gamla åkrarna intill hade i år besåtts med honungsfacelia, som lyste blått över stora ytor och besöktes flitigt av bin.
Bland ogräsen i åkrarna märktes åkerspärgel, fårtunga och åkerkulla. I gräsmarken åt öster växte bl.a. ängshaverrot och myskmalva. Bortom ett stort bestånd av äkta johannesört fanns en grillplats, och där beslöt deltagarna helt plötsligt att pausa för att äta av den medhavda matsäcken.
Efter fikat fortsatte vi västerut över den s.k. Tvillinghögen (var dess tvilling fanns kände ingen av oss till) med blodrot och vårbrodd och fortsatte in i ekskogen där bakom. I en svacka i sluttningen växte ett jättebestånd av den invasiva arten rönnspirea, som väl en gång har kastats ut från det närbelägna koloniområdet och sedan spridit sig med rotskott. På de sandiga backarna intill Ättekulla sommarstad fann vi rikligt med sandstarr.
Vi gick tillbaka österut längs med en fårbeteshage innan vi kom till ruinen efter Köpinge mölla, där en stor lind tolkades som ett gammalt vårdträd. Intill kvarnruinen växte spansk körvel med sin karakteristiska anisdoft samt den korgblommiga växten stånds, som på senare år har ökat sin utbredning markant och börjat tränga ut annan vegetation. På stånds fanns det gott om svartgulrandiga larver, som visade sig tillhöra fjärilsarten karminspinnare. Larven äter med god aptit av den giftiga växten, giftet ansamlas i dess kropp, och den blir därmed oätlig för fåglar.
Efter en vandring över en gräsmark med bl.a. gullviva skingrades deltagarna.
Text: Jan-Erik Hederås, foto Gunilla Hederås
Kommentera