Blomstervandring i Laröd 16 juni 2019

Nattens regn upphörde på morgonen, men det var fortfarande vått i gräset, när 18 personer samlades vid Larödbaden och började vandra söderut under De Vilda Blommornas Dag. Redan i det högvuxna gräset kring parkeringen fann vi foderkäringtand, en invasiv underart till vår inhemska käringtand, som nu korsar sig med denna och bildar svårbestämda mellanformer. Strax bakom gräsremsan växte dock trevligare arter såsom knölsmörblomma och revfingerört. På själva kustheden var vegetationen mera lågvuxen, och där lyste det rosa av trift, bergsyra och skatnäva, vilka har en riklig blomning detta år. Andra växter på kustheden var femfingerört, grönfibbla, äkta johannesört med gula blommor, stor och liten blåklocka samt grönknavel och det lilla gräset borsttåtel.

På kustheden fanns det flera busksnår av nyponros och vresros, varav den senares vara eller icke vara som vanligt blev föremål för diskussioner. Vi uppmärksammade även en sälg, som med sina blommor tidigt på våren är en viktig källa till föda för vildbin. Vandringen tillbaka skedde på sandstranden, där strandmålla växte tätt på tångvallarna, och marviol lyste överallt med sina rosa blommor. Vi fann även åkervinda med skära–vita blommor, saltarv med rent vita blommor och på ett par platser strandkål.

åkervinda

I strandbrinken växte de kraftiga gräsen strandråg och sandrör, som med sina rotsystem hjälper till att dämpa vågornas erosion. Längre norrut kalasade en av årets massinvaderande tistelfjärilar stilenligt på åkertistel, och strax intill växte bitterkrassing, som är rätt så vanlig på strandängarna från Falsterbo till Landskrona men annars inte är känd från Kullahalvön.

 

Efter en välbehövlig fikapaus avslutade vi med en promenad upp längs Serpentinvägen, där det i vägkanten växte skogslök och backvicker, den senare på sin enda kända lokal i kommunen. Efter ett tag lämnade vi vägen och fortsatte upp i Serpentinbacken på en liten stig, längs vilken det fanns gott om vildkaprifol. Högst uppe på landborgskrönet öppnade sig vackra vyer mot Själland och Kronborgs slott från ett par utsiktsplatser, mellan vilka det växte enbuskar i branterna.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Ing-Marie Henningsson.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.