Kring kvart över åtta på kvällen kom ett 30-tal ugglespanare till parken vid Vegeholms slott. I skenet av pannlampor berättade Ulrik Alm om ugglor i Sverige och kattugglor i synnerhet.

Hooh ho-hohohohohooh

Vinden var i tilltagande, och det susade i trädkronorna, när Ulrik sedan hoade i mörkret, och för en amatör var det kusligt likt en äkta kattuggla. Om revirinnehavaren mindes den säregna dialekten som han hade hört på Kwitter för något år sedan, kände igen den suddiga konturen av den mystiskt fejkade jätteugglan som var där i fjor våras, eller skälet var något helt annat det vet vi inte, hur som helst lät han sig inte provoceras. På långt håll hördes i alla fall revirgrannen ropa ”kom inte hit”, och över våra huvuden skymtade Tvillingarna, Sirius, Orion, Aldebaran, Plejaderna och Capella i söder mellan de snabbt förbiflygande skyarna. I öster syntes Karlavagnen och Arcturus, där efter ett tag Månen gick upp åtföljd av Jupiter. Naturen har alltid något att bjuda på!

Text och foto: Jan-Erik Hederås

Ing-Marie Henningsson visade bilder från en resa i Livingstones fotspår i oktober 2015. Resan, som var med svensk guide, startade i Zimbabwes huvudstad Harare. Hon berättade om landets koloniala historia från The British South Africa Company till Rhodesia med ekonomiskt välstånd för den vita överklassen och fattigdom bland de inhemska shona- och ndebele-folken. Vidare berättade hon om den positiva utvecklingen efter självständigheten 1980 fram till dagens svåra ekonomiska situation under Robert Mugabe.

Mångmiljardär för en dag

Resegruppen fortsatte till Stora Zimbabwe med ruiner efter ett förhistoriskt handelscentrum, som upplevde sin storhetstid från 1000- till 1400-talet.

Därnäst besöktes nationalparken Matobo Hills med mäktiga stenformationer och 10 000 år gamla grottmålningar, där man kunde vandra (nästan) fritt bland vilda noshörningar. Här är även graven efter imperiebyggaren Cecil Rhodes belägen.

Via Bulawayo, huvudorten i Matabeleland, kom hon till nästa nationalpark Hwange. Det var i slutet av torrperioden och kring de fåtaliga vattenhålen flockades antiloper, som i sin tur drog till sig lejon, sjakaler och gamar. Antalet elefanter har ökat kraftigt, men om de har en positiv eller negativ påverkan på vegetationen är omtvistat.

Stressfaktor på ekosystemet?

Resan fortsatte till Victoriafallen (Mosi-oa-tunya = röken som dånar) på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia. Så här i slutet av torrperioden var det lågvatten i Zambezifloden, och Ing-Marie kunde besviket konstatera att fallen varken rök eller dånade.

Från Livingstone i Zambia flög resesällskapet till Malawis huvudstad Lilongwe. Gruppen for till en nationalpark vid sydsidan av Malawisjön, Afrikas tredje största sjö, som är känd för sin mångfald av ciklider, vilka är mycket populära som akvariefiskar. En båtfärd till den vackra ön Thumbi Island ingick också.

Den sista nationalparken på resan blev Liwonde nationalpark, belägen utmed floden Shire, som avvattnar Malawisjön söderut till Zambezi. Här var det gott om vatten med en rik biologisk mångfald, såsom flodhästar, afrikanska bufflar, krokodiler samt elefanter, giraffer och baobabträd.

I Malawi studerades även kulturlivet, t.ex en skola och en teplantage, innan det var dags att flyga tillbaka till Sverige från landets näst största stad Blantyre.

Text: Jan-Erik Hederås / Foto: Ing-Marie Henningsson

I samband med den traditionella skördefesten på Brunnby boställe anordnade Naturskyddsföreningarna i Kullabygden och Helsingborg en utställning, där fokus lades på goda matsvampar, som man tryggt kan plocka, men vi visade också mer eller mindre giftiga förväxlingssvampar. Vi hade ett tält till vårt förfogande, och svamparna försågs med etiketter och ställdes ut på bord, där de ordnades i olika samhörande grupper, t.ex. riskor och kremlor.

 I det fina höstvädret lockade utställningen många människor. Svampkännare från båda föreningarna fanns på plats under 6 timmar både på lördagen och söndagen, och trots den torra hösten kunde vi ändå visa totalt 120 olika svamparter, varav märktes de lite ovanliga praktvaxskivling och zonkamskivling. Det förekom även försäljning av svampkorgar, svampknivar, sittdynor, kåsor m.m. samt stickat och garner, som färgats med färgsvampar.

zonkamskivling

Text och foto: Jan-Erik & Gunilla Hederås

Ängen känner vi som en av de vackraste och artrikaste naturtyper vi har, med alla sina blommor, vildbin, fjärilar och fåglar. Under den gamla självhushållningens tid var den inte bara vacker utan livsnödvändig – det var härifrån kreaturen fick sitt vinterfoder.

När Ängens dag firades på Esket, Örby Ängar den 6 augusti, var det med både dragspel, lie och räfsa. Ett 25-tal personer hade mött upp för att lära mera om ängens alla blommor av kommunekolog Widar Narvelo, som representerade Stadsbyggnadsförvaltningen tillsammans med Linda Hellberg i detta samarrangemang med Naturskyddsföreningen och Råå Bibliotekets Vänner.

Widar Narvelo berättar om ängen för intresserade åhörare. Esket är en del av Örby ängars naturreservat och man hittar hit via det gamla villaområdet ovanför Råå småbåtshamn

Esket är en riktig naturpärla som kanske inte är känd för så många helsingborgare. Linné var här och prisade den för dess rika flora. Något man kan göra idag igen, för genom att träd och buskar på senare tid röjts undan och den låga vegetationen slagits år efter år, har marken blivit näringsfattig och åter gett plats för spädare plantor. 400 arter har hittats här, och Widar presenterade några av dem, såsom rariteten klintsnyltrot, en parasitväxt som är mera spännande än vacker och helt beroende av rödklint eller väddklint för sin existens. Och rödklinten blommade också vackert på ängen tillsammans med mörkt kungsljus, liten bockrot, kungsmynta, nässelklocka, soligt gul krissla, kåltistel, hampflockel och djupröd blodnäva, för att bara nämna några.

Förutom att göra lite nytta genom att slå med lien och fylla några hässjor med nyslagna växter fick besökarna delta i en liten frågesport, och en av frågorna var: ”När får jag plocka växter i Esket?” Och det, förklarade Widar, får man faktiskt – trots att Örby ängar är naturreservat – göra när som helst. Ett undantag som vädjar till försiktighet och omdöme och som givetvis inte omfattar fridlysta blommor. För, som Widar säger: att plocka en liten bukett blommor, det är ju ändå nånstans det som är poängen med ängen!

Referat och foto: Christel Kvant