Två entusiastiska fågelvänner tillsammans med en ledare dök upp på mötesplatsen i Fredriksdal. Förutsättningarna för en trevlig utflykt med sol och värme gick inte att klaga på. Sångfåglarna var dock lite slöa i sommarvärmen men vi lyckades ändå mana på dem rätt så framgångsrikt. Vår nya nationalfågel koltrasten var det lätt att lyssna och skåda. Den tycks ha klarat vintern mycket bra. Ser och hör den nästan överallt. Lämpligare nationalfågel kunde vi knappast ha valt tänker man åter. Den är mycket oskygg. Har små krav på sin miljö. Lever gärna nära människan bara vi kan erbjuda några täta buskar och lite öppen gräsmark (måste inte vara grön asfalt dvs gräsmatta). Har troligen den vackraste sångrösten och sjunger en stor del av sommarhalvåret.

Samma sångkonst kan inte den kraxiga björktrasten leva upp till. Den svenska fågelvärldens Florence Foster Jenkins som hur den än anstränger sig  inte låter bättre än en handgräsklippare.

Efter lite spanande i den högstammiga skogen vid Fredriksdal med sina svarthättor, rödhakar, bofinkar och rödhakar mfl arter fortsatte vi till Pålsjö skog. Högt över oss pilade ett par av årets första tornseglare. I år är arten nästan en vecka försenad. Troligen har olämpligt väder på resan spelat in.

I Pålsjö fick vi strax tillfälle att jämföra svarthättans sång med trädgårdssångarens. Den förres höga silverklara toner på slutet är viktigaste skillnaden En gransångare lät sig avlyssnas på nära håll: sill salt, sill, sill, salt upprepat i olika ordning och längd låter visan enligt Erik Rosenbergs träffande beskrivning. På latin  heter gransångaren Phylloscopus collybita vilket betyder: som spanar bland bladen (Phylloscopus) och penningräknare (collybita). Lätet påminner om staplande av slantar vilket är träffande. Vi fick snart tillfälle att också avlyssna gransångarens mycket vanliga släkting lövsångaren vars sång skiljer sig markant. I Pålsjö skogs högstammiga dunkla bokskog lever ytterligare en nära släkting till löv- och gransångaren, nämligen grönsångaren. Den är betydligt ovanligare än sina släktingar och tenderar att minska i antal. (Har bara lyckats hitta en sjungande hane i Pålsjö skog i år). Artens tvåstämmiga sångläte är inte att ta miste på. Ett svirrande som från ett mynt som roteras på ett porslinsfat är en bra liknelse. Den stammar också från svensk fältornitologis nestor Erik Rosenberg. Svirrandet vi hörde blandas ofta upp med en annan sångdel, ett rätt starkt tju, tju, tju några gånger upprepat.

Matsäcken avnjöts i bästa solsken vid hundrastningsplatsen strax norr om skogen. Som sällskap hade vi en räv som rätt oskyggt spanade på oss från mindre än 100 meters håll. Ett par ekorrar höll sig tryggt i träden.

Om man jämför årets fågelartslista med listan från motsvarande utflykt föregående år är det i alla fall en art som lyser med sin frånvaro under årets utflykt nämligen härmsångaren eller som den tidigare kallades gulsångaren.

I år stötte vi istället på en annan intressant art som jag skulle vilja kalla vår bästa ”härmsångare” nämligen kärrsångaren. I sång välutbildade individer av denna art saknar motstycke i skicklighet.i den svenska faunan. Både vad gäller antal andra fågelarter de kan härma och likhet med orginalet. I  busk- och örtvegetationen längs järnvägen genom Pålsjö skog satt den och musicerade för oss.

Sedan vår grupp skiljts åt hörde undertecknad också en näktergal sjunga nära kärrsångaren.

Fullständig artlista från utflykten följer nedan :

gräsand (några), strandskata (2), skrattmås (några), fiskmås (flera), gråtrut (1), ringduva (många), tornseglare (2), sädesärla (1), rödhake (många), rödstjärt (några), björktrast (flera), koltrast (många), trädgårdssångare (flera), svarthätta (många), kärrsångare (1), lövsångare (flera), gransångare (några), grönsångare (1), talgoxe (2), blåmes (2), skata (1), kråka (några), kaja (några), gråsparv (några), bofink (många), pilfink (1), gärdsmyg (flera).

Totalt 27 arter vilket är klart mindre än föregående år. Då saknade vi kärrsångare men hade istället: gulsångare, grönfink, råka, nötväcka, törnsångare, ärtsångare, större hackspett, järnsparv.

Text: Sven Gustavi