Floragruppen | 2017-08-17 Farhultsbaden

Ett tiotal deltagare dök upp när vi vid halv sju-tiden samlades vid Farhults kyrka. Regnet hängde i luften, så vi skyndade oss under Rithas och Leos säkra ledning ner till huvudattraktionen, klockgentianan. Den visade, trots en mulen himmel, upp sin fantastiska blåa färg. Alldeles invid gentianan växte en annan färgstark växt, klockljungen.

På vägen dit såg vi bl.a. höskallra, käringtand, grå ögontröst och den rara granspiran. Sven hade med sin tubkikare, och med hjälp av den kunde vi utförligt studera storspov och myrspov som stod ute i det långgrunda vattnet. Dominerande bland fåglarna var annars gäss, som fanns i stora flockar, främst vitkindad gås. En flock med flera hundra starar höll också till i den rikliga vegetationen nere vid stranden. Några av oss fick också se skymten av en havsörn som uppvaktades av en skränig samling kråkfåglar. Lagom till att vi återvände till bilarna öppnade sig himlen. Vilken tur vi hade!

Text och foto: Tom Svensson

Floragruppen | 2017-08-05 Örby ängar

Vi var bara en handfull deltagare som samlades vid Sundsgården under Jan-Eriks och Svens ledning  denna förmiddag. Många hade säkert skrämts bort av det synnerligen ostadiga vädret. Trots mörka moln på himlen fick vi ett par riktigt soliga timmar vid Örby ängar. Jordhumla och stenhumla lät sig väl smaka av kungsmyntans lila blommor. Rapsfjäril, luktgräsfjäril, mindre guldvinge (se bilden) och blåvingar fladdrade på flera ställen.

Vi fick också lära oss att skilja på rödklint och väddklint. Andra trevliga växter var blåhallon, gökblomster och den mycket rara borstsäven, som Jan-Erik efter mycket letande hittade i den betade våtmarken vid ett av kärrstråken. Precis innan fikat såg vi en bivarg som surrade alldeles i anslutning till sin smala djupa gång rakt ner i marken. Bivargen livnär sig på att bedöva bin, som den drar ner i sin gång och sedan äter upp. Lagom till det var dags att bryta upp kom en rejäl regnskur, till glädje för den rikliga förekomsten av champinjoner uppe vid parkeringsplatsen.

Text och foto: Tom Svensson

De Vilda Blommornas Dag i Kattarp 18 juni 2017

Floravandringen i samarrangemang med Stadsbyggnadsförvaltningen lockade 43 personer. Först gick vi till Äppelskogen, där Statens Järnvägar när Kattarp var en järnvägsknut ägde en banvaktsstuga och några personalbostäder, men husen revs på 1970-talet, varefter kommunen köpte marken. Bland bokar, lönnar och olvon i lövdungen fann vi rent vilda växter, flertalet med gula blommor såsom småborre, gåsört, käringtand, gulvial, gul sötväppling, den senare i stora bestånd utmed den intilliggande Västkustbanan. Det syntes också vita hundkäx och kirskål. Efter ett halvt sekel växte där fortfarande en del kvarstående och förvildade trädgårdsväxter, t.ex. syren, bergklint, vidare de invasiva arterna blomsterlupin och parkslide samt – som syns på bilden – plymspirea och strandiris (eller möjligen en hybrid där strandiris är den ena föräldraarten).

Varje Iris har 3 ståndare och 3 pistiller

 

Efter fikapausen avslutades vandringen alldeles öster om dungen vid en nygrävd damm, kring vilken kommunen sått ut frön till en mycket vacker och färgrik blomsteräng, där främst märktes rödklint, vita prästkragar samt gula färgkullor och sommarfibblor.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Linda Hellberg, Tom Svensson

Cykelutflykt till vårens fåglar i Helsingborg 27 maj 2017

Två entusiastiska fågelvänner tillsammans med en ledare dök upp på mötesplatsen i Fredriksdal. Förutsättningarna för en trevlig utflykt med sol och värme gick inte att klaga på. Sångfåglarna var dock lite slöa i sommarvärmen men vi lyckades ändå mana på dem rätt så framgångsrikt. Vår nya nationalfågel koltrasten var det lätt att lyssna och skåda. Den tycks ha klarat vintern mycket bra. Ser och hör den nästan överallt. Lämpligare nationalfågel kunde vi knappast ha valt tänker man åter. Den är mycket oskygg. Har små krav på sin miljö. Lever gärna nära människan bara vi kan erbjuda några täta buskar och lite öppen gräsmark (måste inte vara grön asfalt dvs gräsmatta). Har troligen den vackraste sångrösten och sjunger en stor del av sommarhalvåret.

Samma sångkonst kan inte den kraxiga björktrasten leva upp till. Den svenska fågelvärldens Florence Foster Jenkins som hur den än anstränger sig  inte låter bättre än en handgräsklippare.

Efter lite spanande i den högstammiga skogen vid Fredriksdal med sina svarthättor, rödhakar, bofinkar och rödhakar mfl arter fortsatte vi till Pålsjö skog. Högt över oss pilade ett par av årets första tornseglare. I år är arten nästan en vecka försenad. Troligen har olämpligt väder på resan spelat in.

I Pålsjö fick vi strax tillfälle att jämföra svarthättans sång med trädgårdssångarens. Den förres höga silverklara toner på slutet är viktigaste skillnaden En gransångare lät sig avlyssnas på nära håll: sill salt, sill, sill, salt upprepat i olika ordning och längd låter visan enligt Erik Rosenbergs träffande beskrivning. På latin  heter gransångaren Phylloscopus collybita vilket betyder: som spanar bland bladen (Phylloscopus) och penningräknare (collybita). Lätet påminner om staplande av slantar vilket är träffande. Vi fick snart tillfälle att också avlyssna gransångarens mycket vanliga släkting lövsångaren vars sång skiljer sig markant. I Pålsjö skogs högstammiga dunkla bokskog lever ytterligare en nära släkting till löv- och gransångaren, nämligen grönsångaren. Den är betydligt ovanligare än sina släktingar och tenderar att minska i antal. (Har bara lyckats hitta en sjungande hane i Pålsjö skog i år). Artens tvåstämmiga sångläte är inte att ta miste på. Ett svirrande som från ett mynt som roteras på ett porslinsfat är en bra liknelse. Den stammar också från svensk fältornitologis nestor Erik Rosenberg. Svirrandet vi hörde blandas ofta upp med en annan sångdel, ett rätt starkt tju, tju, tju några gånger upprepat.

Matsäcken avnjöts i bästa solsken vid hundrastningsplatsen strax norr om skogen. Som sällskap hade vi en räv som rätt oskyggt spanade på oss från mindre än 100 meters håll. Ett par ekorrar höll sig tryggt i träden.

Om man jämför årets fågelartslista med listan från motsvarande utflykt föregående år är det i alla fall en art som lyser med sin frånvaro under årets utflykt nämligen härmsångaren eller som den tidigare kallades gulsångaren.

I år stötte vi istället på en annan intressant art som jag skulle vilja kalla vår bästa ”härmsångare” nämligen kärrsångaren. I sång välutbildade individer av denna art saknar motstycke i skicklighet.i den svenska faunan. Både vad gäller antal andra fågelarter de kan härma och likhet med orginalet. I  busk- och örtvegetationen längs järnvägen genom Pålsjö skog satt den och musicerade för oss.

Sedan vår grupp skiljts åt hörde undertecknad också en näktergal sjunga nära kärrsångaren.

Fullständig artlista från utflykten följer nedan :

gräsand (några), strandskata (2), skrattmås (några), fiskmås (flera), gråtrut (1), ringduva (många), tornseglare (2), sädesärla (1), rödhake (många), rödstjärt (några), björktrast (flera), koltrast (många), trädgårdssångare (flera), svarthätta (många), kärrsångare (1), lövsångare (flera), gransångare (några), grönsångare (1), talgoxe (2), blåmes (2), skata (1), kråka (några), kaja (några), gråsparv (några), bofink (många), pilfink (1), gärdsmyg (flera).

Totalt 27 arter vilket är klart mindre än föregående år. Då saknade vi kärrsångare men hade istället: gulsångare, grönfink, råka, nötväcka, törnsångare, ärtsångare, större hackspett, järnsparv.

Text: Sven Gustavi

Floragruppen | 2017-05-23 Mölle fälad

Från samlingsplatsen vid Krapperup åkte vi 14 deltagare vidare ner mot havet. Det blev ett första stopp vid en damm strax före Vattenmöllan, och redan när vi öppnade bildörrarna hörde vi klockgrodorna kväka. När vi gick fram till dammen kunde vi se ett tiotal hannar som blåste upp sina strupsäckar frambringande det melodiska spellätet, som sägs påminna om avlägsna kyrkklockor. Några hundra meter längre fram parkerade vi sedan bilarna och gick ut på kustheden. På och invid Litorinavallen dominerade blommande trift, men vi stannade upp flera gånger för att studera bl.a. knölsmörblomma, strandglim, skörbjuggsört och vårklynne.

Gruppen fortsatte åt nordväst och på allt fuktigare marker noterade vi ängsbräsma och majnycklar. I en strandnära damm växte vitblommande möjor, och där fanns kanske 20 spelande klockgrodor.

Ytterligare 100 m längre åt nordöst fanns ännu en damm som delas av ett stengärde i två delar, vilken också hyste kväkande klockgrodor. Solen stod lågt i nordväst, kvällen var ljum och nästan vindstilla, medan regnskurar tornade upp sig i sydväst. Tillsammans gav detta en nästan magisk stämning, som fick oss att stanna upp och ödmjukt begrunda det flertusenåriga, lite tidlösa landskapet runtomkring oss. Nå, när de första regndropparna föll tog vi på oss våra jackor och gick vidare åt norr, där det växte minst 1000 blommande sankt Pers nycklar.

Det var inte många regndroppar som träffade oss – skuren gick huvudsakligen söder om Mölle fälad, och när vi gick tillbaka mot bilarna på den gamla banvallen till Höganäs-Mölle järnväg var det uppehållsväder.

Text: Jan-Erik Hederås / Foto: Tom Svensson

Tipspromenad med frågor om natur och miljö 7 maj 2017

Tipspromenaden i Pålsjö skog lockade 22 deltagare. De rätta svaren var
1. Ek, 2. Svalört, 3. Kambium. 4. Ollon, 5. Avenbok, 6. Mulm, 7. Fladdermus,
8. Gärdsmyg, 9. Korsnäbb, 10. Lönn.
5 personer hade alla tio rätt. Se fliken Aktuellt!

Text: Christel Kvant, Karin Nilsson Jungermann. Foto: Tom Svensson

Nu har humledrottningarna vaknat!

Efter att ha sovit i cirka sju månader börjar nu humledrottningarna ta sina hungriga turer bland vårblommorna. Så viktigt det är att de hittar blommor med pollen och nektar i våra trädgårdar nu! Vanligast är mörk jordhumla, en stor, randig humla med tjock päls som håller henne varm de första, kalla vårdagarna.

Själv råkade jag tyvärr väcka en liten nästan helsvart vallhumla när jag vårstädade kring växthuset. Jag var förstås glad att se den – men det var ju mindre bra att jag verkade ha väckt den med kvasten! Vallhumlor väntar gärna med att stiga upp tills det blir lite varmare.

Nu fick den sig lite tidig frukost på mina scillor och kröp antagligen undan någonstans och somnade om.

Ta det lite försiktigt med vårstädandet!

Vallhumla på scilla. Hade gärna sovit ett tag till.

Blommande sälg är viktig vårmat för den tidiga mörka jordhumlan

Christel Kvant

Trädgårdsinspiration!

Söndag 19 maj

Vi finns på Fredriksdal Museum och Trädgårdar och i Christel Kvants trädgård på Pålsjögatan 27 – välkomna!

Naturskyddsföreningen i Helsingborg jobbar för att främja den biologiska mångfalden i våra trädgårdar – med särskilt fokus på humlor och solitärbin. Vi kan alla hjälpa till genom att välja blommor som är rika på pollen och nektar och genom att ställa boplatser till förfogande. Det är en missuppfattning att bikupor med honungsbin främjar vildbina – de utgör tvärtom en konkurrens om den lilla mattillgång som finns – såvida det inte handlar om stora kommersiella odlingar.

En kopparbalja har blivit till en äng med förgätmigej, åkervädd och snöflinga – alla matnyttiga och älskade av pollinerande insekter.

Träffa oss och lär dig mer om hur du ger mat och skydd till vildbina!

Gör ett bihotell åt solitärbina – bara fantasin sätter gränser!

Fredriksdal: Vårlust kl 10 – 16.

Christel Kvants trädgård: Pålsjögatan 27 kl 10 – 17.

På jakt efter våren vid Borgen 9 april 2017

Morgonen var kylig, men det kom ändå 14 deltagare till Grönadals bygdegård i Vallåkra. I sluttningen ner mot ravinen fanns det gott om förvildade scillor och skillnaden mellan dem demonstrerades. Längs Härslövsbäcken hade häggen börjat grönska och vi såg blad av skogsbräsma och månviol.

Blommande blåsippor

Smånunneört

Norr om Råån blommade blåsipporna ovanligt rikligt i år, och det var gott om blommande vitsippor kring Borgenbäcken. Högst uppe på höjden öster om bäcken hade smånunneört och desmeknopp börjat blomma. Under fikapausen på borgplatån uppstod en diskussion om vad för slags mänsklig verksamhet här hade ägt rum (fornborg, kolbrytning eller vad?). Därefter vandrade sällskapet tillbaka, delvis en annan väg där fjorårsståndare av klotpyrola och blommande körsbärsplommon studerades. Till slut hittades ett litet bestånd med gulsippa, och därmed kunde vi räkna in tre olika arter av sippor. Retligt nog kom solen fram ungefär när vi avslutade vandringen, och det blev fem grader varmare på eftermiddagen.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Tom Svensson (blåsippa) och Gunilla Hederås (smånunneört).

Främmande, invasiva arter 4 april 2017

(Samarrangemang med naturskyddsföreningarna i Söderåsen, Klippan och Örkelljunga)

Nils Carlsson, som är doktor i ekologi samt viltförvaltare och specialist på invasiva arter på Länsstyrelsen Skåne, höll föredrag och visade bilder i bygdegården Perslund i Åstorp. Många andra länder, t.ex. Australien och Storbritannien, har kommit mycket längre än Sverige i bekämpningen av invasiva arter. Han nämnde spansk skogssnigel, som 1975 tog sig in via import av växtmaterial och nu är spridd över halva vårt land. Det går att bekämpa den, men den att är omöjlig att bli kvitt, och detsamma gäller växterna parkslide och jätteloka. I flera av våra grannländer är mårdhund och tvättbjörn ett svårt hot mot groddjur och markhäckande fåglar, och det pågår ett projekt mellan Sverige, Danmark, Norge och Finland för att begränsa ytterligare spridning. Han berättade också om försöket att utrota sydfyrling, som i höstas upptäcktes ny för landet i en damm pFoto: Tom Svensson (blåsippa) och Gunilla Hederås (smånunneört).å Berga i Helsingborg.

Sydfyrling (Vattenkrassula)

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Gunilla Hederås.