Höstvandring vid Hittarp 8 september 2019

Ett 10-tal personer samlades vid parkeringen alldeles norr om Hittarps samhälle. Vädret var behagligt, vindarna var svaga, och vi vandrade först mot Hittarps rev, där havet var nästan spegelblankt. Bland gräsänder, gäss, måsar och trutar syntes krickor och storskarvar. Vidare observerades gråhäger, ejder, knipa, gluttsnäppa och rödbena.

Kustheden innanför revet är ganska degenererad, men på stora områden har vresros grävts bort, och i den blottlagda sanden fanns det gott om marviol, kärleksört, styvmorsviol och blåmunkar. Nere på stranden finns det ett brett bälte med tång och mellan detta och heden fanns en zon med högvuxen vegetation, där åkermolke och knölsyska var i full blom.

Efter några kikarstopp gick vi norrut in i Kulla Gunnarstorps naturreservat, där heden på stora områden är täckt av vresros, men mellan bestånden lyste det blått av blommande liten blåklocka. Bland tången nere vid stranden dominerade strandmålla, och på låga sanddyner innanför växte de sandbindande gräsen strandråg och sandrör ganska rikligt. I ett smalt bälte mellan tången och dynerna fanns det en hel del av den ganska sällsynta strandvialen.

Efter en fikapaus i kanten av tallskogen studerade vi stammar, barr och kottar för att förstå skillnaden mellan vanlig tall och svarttall. Av landbaserade fåglar noterade vi kråkfåglar, ringduvor, starar och sädesärlor samt gröngöling, pilfink och stenskvätta. En flock bivråker flög över oss.

Text: Jan-Erik Hederås (fågelobservationer Sven Gustavi).

Svamputflykt till Djurholmen 31 augusti 2019

Vi var runt tio svampvänner som vid 9-tiden träffades på Gruvtorget i Höganäs. När vi nådde Djurholmen på Hallandsåsen, där vi skulle plocka, hade morgondimman lättat och vädret var perfekt. Redan vid parkeringsplatsen kunde vi se att det fanns en hel del svamp, bl.a. hittade vi direkt två riktigt fina Karl Johan. Deltagarna delade upp sig i mindre grupper och fick två timmar på sig att plocka innan återsamlingen. Efter avslutad plockning och gemensamt intag av fika lades svampskörden upp på presenningar under skyltar med tillämpliga familjenamn. Det kunde snabbt konstateras att det främst fanns gott om olika slags flugsvampar, soppar och kremlor. Under Kerstin Perssons sakkunniga ledning sattes artnamn på de allra flesta svamparna.

Kerstin visar och berättar för deltagarna

Särskilt intresse ägnades åt farliga förväxlingssvampar, bl.a toppig giftspindling som t.ex. växer där trattkantarellen trivs. Trevligt var att den ovanliga fjällsoppen hittades i flera exemplar. Deltagarna fick också lära sig att känna igen kremlor och riskor och hur man kunde avgöra om en kremla var ätlig eller ej. Bland mer allmänt kända matsvampar som hittades kan nämnas gul kantarell och rödgul taggsvamp. Några små trattkantareller hade också hamnat i korgarna. När vi skiljdes var vi överens om att utflykten varit både trevlig och lärorik.

Text och foto: Tom Svensson

Invasion av tistelfjärilar

Invasion pågår i södra Sverige

Ja bara lugn nu. Det gäller inte militär invasion. Det gäller invasion av en fjäril !

Tistelfjäril (Vanessa cardui )

Det gäller tistelfjärilen. Den för sitt flyttningsbeteende så välkända fjärilsarten. Det brukar börja i södra Europa eller norra Afrika där den kläcks ur sin puppa. Blir det gott om fjärilar utlöser det flyttningsinstinkten och många individer flyger då norrut genom Europa. Denna generation av fjärilen har i år nått bl a Sverige. Som sig bör har tistelfjärilen en mycket snabb och effektiv flykt. När den snabbt pilar förbi uppfattar man kanske endast lite gråbrun färg. Har du tur hittar den någon blommande växt och slår sig ner för att suga lite nektar. Då går det lättare att studera den medelstora fjärilen. (ca 6 cm mellan utbredda vingarnas spetsar ). Slutmålet för fjärilens resa blir några tistlar eller nässlor där den lägger sina ägg. Det är dock inte ovanligt att flyttningen först fortsätter ända till våra arktiska områden. Många ägg kommer att resultera i nya fjärilar på sensommaren. Antalet individer kan då bli mycket stort. Tistelfjärilen förmår dock inte övervintra i Sverige. Det är för kallt hos oss. Den kommer därför att dö ut . För att nya fjärilar ska uppträda hos oss påföljande år fordras en ny invasion från söder. I år verkar den bli mycket stor . Hos den till tistelfjärilen nära besläktade amiralen ser man ett liknande livsmönster. För amiralen har man emellertid också kunnt se en klar tendens till återflytt söderut på höstarna.

https://helsingborg.naturskyddsforeningen.se/wp-content/uploads/sites/60/2019/06/Tistelfj%C3%A4ril-2019.pdf

Foto och text Sven Gustavi

Blomstervandring i Laröd 16 juni 2019

Nattens regn upphörde på morgonen, men det var fortfarande vått i gräset, när 18 personer samlades vid Larödbaden och började vandra söderut under De Vilda Blommornas Dag. Redan i det högvuxna gräset kring parkeringen fann vi foderkäringtand, en invasiv underart till vår inhemska käringtand, som nu korsar sig med denna och bildar svårbestämda mellanformer. Strax bakom gräsremsan växte dock trevligare arter såsom knölsmörblomma och revfingerört. På själva kustheden var vegetationen mera lågvuxen, och där lyste det rosa av trift, bergsyra och skatnäva, vilka har en riklig blomning detta år. Andra växter på kustheden var femfingerört, grönfibbla, äkta johannesört med gula blommor, stor och liten blåklocka samt grönknavel och det lilla gräset borsttåtel.

På kustheden fanns det flera busksnår av nyponros och vresros, varav den senares vara eller icke vara som vanligt blev föremål för diskussioner. Vi uppmärksammade även en sälg, som med sina blommor tidigt på våren är en viktig källa till föda för vildbin. Vandringen tillbaka skedde på sandstranden, där strandmålla växte tätt på tångvallarna, och marviol lyste överallt med sina rosa blommor. Vi fann även åkervinda med skära–vita blommor, saltarv med rent vita blommor och på ett par platser strandkål.

åkervinda

I strandbrinken växte de kraftiga gräsen strandråg och sandrör, som med sina rotsystem hjälper till att dämpa vågornas erosion. Längre norrut kalasade en av årets massinvaderande tistelfjärilar stilenligt på åkertistel, och strax intill växte bitterkrassing, som är rätt så vanlig på strandängarna från Falsterbo till Landskrona men annars inte är känd från Kullahalvön.

 

Efter en välbehövlig fikapaus avslutade vi med en promenad upp längs Serpentinvägen, där det i vägkanten växte skogslök och backvicker, den senare på sin enda kända lokal i kommunen. Efter ett tag lämnade vi vägen och fortsatte upp i Serpentinbacken på en liten stig, längs vilken det fanns gott om vildkaprifol. Högst uppe på landborgskrönet öppnade sig vackra vyer mot Själland och Kronborgs slott från ett par utsiktsplatser, mellan vilka det växte enbuskar i branterna.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Ing-Marie Henningsson.

Bevara våra grönområden

Insändare publicerad i Helsingborgs Dagblad lördag 25 maj 2019.

Helsingborgs grönområden har stor betydelse för såväl den biologiska mångfalden, klimatet som det mänskliga välbefinnandet. Därför ser vi i Naturskyddsföreningen med oro på hur de allt mera verkar ses som möjliga exploateringsytor för det intensiva byggande som pågår. I stort sett vartenda grönområde i stan har varit föremål för byggplaner av ena eller andra slaget.

Koloniområdena skulle bebyggas med bostäder. Först nästan alla, sedan Mejeritomten. Gröningen skulle bebyggas med ett höghushotell. Rosenträdgården skulle tas bort till förmån för ett parkeringshus. Så blev det Jordbodalens tur, och Sundspärlans gröna omgivning skulle förvandlas till bostadsområde. Alla dessa planer har stoppats, men ligger kanske och väntar på nya förutsättningar att genomföras.

Nu är det den lilla Stadsparken som är i farozonen. Parken ska ”lyftas”, för att ett utbyggt bibliotek och parkeringshus ska byggas ”under” den. Detta måste i praktiken innebära att växtligheten ska tas bort för att man ska kunna djupgräva för de nya byggnaderna – varpå det ska läggas jord på taket för planteringar av en ny park.

På ritningarna gestaltas planteringarna med stora träd. Kanske tänker man sig, liksom man gjorde i Rosenträdgården, där alla träd och buskar numrerades och rotbeskars i förebyggande syfte, att de ska flyttas till tillfälligt boende för att sedan flyttas tillbaka till ett jordlager ovanpå parkeringshus och andra byggnader.

Det är för det första oerhört dyrbart och för det andra osannolikt att man lyckas på sikt med sådana omplanteringar. De tjänar enbart som spel för gallerierna – vettigare är i så fall att stå för att man skövlar parkerna och sedan gör nyplanteringar. Men inte ens nyplanteringar av träd har några större framtidsutsikter om de ska göras i jordlager ovanpå byggnader. Det finns förvisso exempel på gröna tak – de är fina bidrag för den biologiska mångfalden – men då handlar det om växter som gräs och taklök.

Träd har djupa rötter, ofta motsvarande höjden på deras kronor. Om de hindras att utveckla sådana rötter blir de sårbara. När ekdöden drabbade Europa på 80-talet kunde forskarna konstatera att det var ekar som växte i jord där de inte hade möjlighet att tränga djupt ner som drabbades hårdast. I perioder av torka var det de som torkade ut först, varpå de blev försvagade och lätta offer för sekundära angrepp av skadeinsekter.

Det är helt enkelt inte möjligt att ha så tjocka jordlager över byggnader så det räcker för att träd ska må bra i längden. I synnerhet inte om vi har att se fram emot varmare och torrare somrar i klimatförändringarnas spår, vilket ju tyvärr verkar vara fallet. Gräs, blommor, lite buskar, visst, men plocka i ärlighetens namn bort träden från ritningarna.

Ännu mera oroande är att det höjs röster för att Fredriksdals museum och trädgårdar ska öppnas upp, för att man ska kunna bygga närmare och röra sig fritt genom området. Det talas om Fredriksdal som en ”barriär”. Det är en mycket tråkig och okunnig beskrivning av vad som kanske är det finaste och viktigaste vi har i Helsingborg. Förutom att verksamheten är högt älskad av helsingborgarna, så har man här under åren byggt upp en genbank för Skånes vilda växter och gamla kultursorter av fruktträd och grönsaker som är av stor och kanske avgörande betydelse för framtiden. Utanför grindarna pågår ett artförsvinnande som är alarmerande. Innanför grindarna sparas läkeväxter, späda ängsblommor och växtmiljöer som lockar till sig insekter som även de är hotade av utrotning. Dessutom lever och förökar sig på Fredriksdal gamla lantraser av hästar, getter, kor, grisar och höns med egenskaper vars värde inte kan överskattas. Det är de som utgör hoppet, när hårdförädlade djur drabbas av sjukdomar som kräver antibiotikabehandlingar som inte är bra för vare sig dem själva, oss som äter dem eller för naturen.

Sammantaget vill vi i Naturskyddsföreningen i Helsingborg rikta en allvarlig uppmaning till politiker och andra beslutsfattare: Var rädda om de grönområden vi har. De har ett stort värde för allt som är viktigt på riktigt: renare luft, renare vatten, biologisk mångfald och ro i själen.

För Naturskyddsföreningen i Helsingborg

Sven Gustavi, ordförande

Christel Kvant, vice ordförande

Söndag 19 maj 2019  Trädgårdsinspiration!

Vi finns på Fredriksdal Museum och Trädgårdar och i Christel Kvants trädgård på Pålsjögatan 27 – välkomna!

Naturskyddsföreningen i Helsingborg jobbar för att främja den biologiska mångfalden i våra trädgårdar – med särskilt fokus på humlor och solitärbin. Vi kan alla hjälpa till genom att välja blommor som är rika på pollen och nektar och genom att ställa boplatser till förfogande. Det är en missuppfattning att bikupor med honungsbin främjar vildbina – de utgör tvärtom en konkurrens om den lilla mattillgång som finns – såvida det inte handlar om stora kommersiella odlingar.

En kopparbalja har blivit till en äng med förgätmigej, åkervädd och snöflinga – alla matnyttiga och älskade av pollinerande insekter.

Träffa oss och lär dig mer om hur du ger mat och skydd till vildbina!

Gör ett bihotell åt solitärbina – bara fantasin sätter gränser!

Fredriksdal: Vårlust kl 10 – 16.

Christel Kvants trädgård: Pålsjögatan 27 kl 10 – 17.

Vårtecken bland blommor och djur i Borgen 27 april 2019

Det hade regnat på natten och morgonen, och luften var kylig, men den kändes skön att andas – i motsats till den pollenfyllda luften från de varma dagarna innan. Två ensamma vandrare startade vid Grönadals bygdegård, följde Vallåkrabäcken nedströms in i naturreservatet där häggen redan blommade. Efter passagen under järnvägen mötte månviolen oss med sina ljusvioletta blommor. Norr om Råån var blåsipporna överblommade, men i stället bidrog skogsviolen med gott om blåa blommor. Vi fortsatte upp längs Borgenbäcken med storrams i knopp och mattor av vitsippor, som inte blommade särskilt rikligt i år. Några plantor hade kraftigt deformerade blad på grund av angrepp av svampen sipprost. I en gammal lertäkt långt uppe i backen såg vi aftonstjärnor, påsk- och pingstliljor, vilka liksom gullvivor med blommor från gult till rött vittnade om mänsklig bosättning i närheten, men där växte också ett litet bestånd av orkidén sankt Pers nycklar.

Under vandringen tillbaka började det regna, men inte mer än att regnjackorna blev lite fuktiga. Vi noterade blommande liljekonvalj, humleblomster, och – vid Råån – kabbeleka. En gärdsmyg hördes sjunga vid Vallåkrabäcken.

Text: Jan-Erik Hederås. Foto: Gunilla Hederås.

Så fick det bli ännu en magnoliablomning denna vår i Rosenträdgården

Magnolia i Rosenträdgården

Tack vare att Naturskyddsföreningen och Jordens vänner överklagat först rivningsbeslutet av trädgården och dess paviljonger och därefter att vi inte befanns berättigade att överklaga, kunde rivningsbeslutet inte vinna laga kraft. Rivningen är därför uppskjuten i första hand till hösten – men innan dess har vi ett val!

Vi hoppas att framtiden för parken ser ljusare ut än för landborgsgaraget! Gå gärna dit och upplev hur fladdermössen flyger omkring bland träden i skymningen! Som vi tidigare anfört i vårt överklagande är fladdermössen skyddade enligt artskyddsförordningen och av den europeiska konventionen Eurobats. Det är därmed förbjudet att förstöra deras boplatser.

Text och foto: Christel Kvant.

Rovfåglar i den skånska vintern 19 januari 2019

Förutsättningarna för en lyckad utflykt var goda när vi samlades för samåkning vid Fredriksdals parkering. Det var nämligen i strålande vackert vinterväder med några minusgrader och nästan vindstilla som ett tjugotal fågelintresserade samlades för avfärd. Färden gick först till omgivningarna av gården Stureholm ett par mil norr om staden. En hel del småfågel kunde studeras på nära håll nära KOF:s fågelmatningsplats Det gällde arter som talgoxar, blåmes, entitor, många gulsparvar som framförallt var intresserade av havrefrön, medan de flesta övriga arter i allmänhet föredrog de fetare solrosfröna. Även flera icke fröätande småfåglar höll till i grannskapet. Kanske för att öka sin trygghet bland många jämstora. Det gällde rödhake, gärdsmyg och trädkrypare. På de vida vintergröna fälten rastade stora flockar av framförallt grågäss, också några vitkindade gäss, många bläsgäss och en sensation nämligen en fjällgås! Likaså flera stora flockar sångsvan höll till på fälten. Rödglada, några ormvråkar och en blå kärrhök kunde räknas in bland rovfåglarna. Efter en hel del spanande på gässen fortsatte vi till Utvälinge där vi vände kikarna mot havet. Som vanligt på vintern numera längs Skäldervikens södra stränder spatserade flera storspovar i det grunda vattnet och stämde tom. upp i sitt porlande vårläte det vackra vädret till ära.

Ytterligare en vadare visade sig nämligen en enkelbeckasin. Gott om vitfågel sågs.

Gråtrutar, en del fisk- och skrattmåsar, havstrut och lite senare ytterligare en raritet. En vittrut som sågs på Rönnen från våt utsiktsplats vid KOF:s gamla stuga i Norra Häljaröd. Störst uppseende orsakade nog våra havsörnsobsar. Först ett par skruvande ex, långt i väster och sedan en ungfågel som svepte över våra huvuden ut mot Rönnen.

Fullständig artlista nedan:

gräsänder (många), talgoxe (några), småskrake (flera), blåmes (ett par), knipa (några), entita (flera), grågäss (hundratals), gulsparv (flera), bläsgäss (flera), gråsparv (flera), kanadagäss (storflock) ,pilfink (flera), fjällgås (1), gärdsmyg (några), vitkindade gäss (några), trädkrypare (en), gråtrut (stort antal), rödhake (några), havstrut (några), koltrast (några), fiskmås (flera), storskarv (många), skrattmås (flera), blå kärrhök (en), vittrut (en), rödglada (ett par), storspov (flera), havsörn (2-3 st), enkelbeckasin (en), ormvråk (flera), kråka (flera), sångsvan (flera hundra), kaja (stort antal), knölsvan (några), råka (några )

Text: Sven Gustavi som också ledde utflykten.

Kemira Kemi AB

Januari 2019 Synpunkter på Miljöprövning för serviceanläggningar och infrastruktur.

Synpunkter ang miljöprövning för serviceanläggningar och infrastruktur för Kemira Kemi AB Från Naturskyddsföreningen i Helsingborg genom Karin Nilsson Jungermann. Naturskyddsföreningen är en politiskt oberoende ideell riksförening.Vår förening är en av många lokalavdelningar. Risk-och konsekvensanalys: Kemira Kemi AB beviljades tillstånd 1979 för alla verksamheter enligt då gällande Miljöskyddslag. Enskilda verksamheter inom IPOS har efterhand prövats och fått egna tillstånd enlig uppdaterade Miljölagar. För stödverksamheterna inom IPOS som hamnen, energicentralen, deponier, mmm gäller fortfarande 1979 års tillstånd. En samlad bedömning av dessa samt av övriga fabriker inom Kemira /IPOS behövs, med utgångspunkt från 1979 som noll-läge.

1) Vatten – utsläpp En samlad bedömning av utsläpp från alla på området befintliga verksamheter, vare sig de har egna tillstånd eller samlat, till vatten – till Öresund från hamnen, – från flera ställen som avrinning från asfaltytor/vägar, mm. Utanför hamnen vid Grollegrund, Disken och Knähaken (naturreservat) och inne i hamnen finns ålgräsängar och blåmusselbankar, som är betydelsefulla för det marina livet. Hur mår fiskar i området? Hur på verkas badlivet söder om hamnen? Hur påverkas bottensediment? Finns här rester av giftiga kemikalier som kan påverka växt- och djurliv? När kollades vattnet/bottensediment med avseende på allt detta? Resultat? Utsläpp från respektive fabrik, deponi, m fl, är också av intresse för att lokalisera speciellt allvarliga/ giftiga utsläpp. Nolläge borde vara innan Kemira flyttades hit, dvs opåverkat vatten, utan fabriksutsläpp. Hur har man garderat sig mot havshöjning? Hur stor är höjningen jämfört med 1979? Ett blåsigare klimat med kraftigare stormar, som kastar upp vatten på hamnområdet. Byggnation överlag läggs idag på mer än 3 m över nuvarande havsnivå – vilka planer för hamnen och hela Kemira Kemi och IPOS – området har man?

2) Vatten – förbrukning En stor del vattenledningsvatten = dricksvattenkvalitet (motsvarande 140 liter per anställd och dygn) förbrukas vid de olika fabrikerna till kylning. Om det blir stopp i vattenförsörjningen – vilken reservplan har man? Stora ”förrådscylindrar” av vatten? Eller tar man in havsvatten? Är omkopplingen möjlig momentant, så att inte kylningen bryts? Tas havsvatten inne i hamnen eller utanför? Likaså det avjoniserade vatten som i specialfall används för kylning – reserv?? Mycket vatten går säkert åt att hålla vägar/ytor rena inne på området – går detta vatten rakt ut i hamnen eller via reningsanläggning? Om detta vatten innehåller spill av kemikalier, borde det gå via rening.

3) Energi, transporter, buller, luft En del energi produceras med naturgas. Förbrukningen har ökat, vilket ger ökade utsläpp av koldioxid. Hur transporteras naturgasen till Kemiraområdet? Var kommer den ifrån? Ledning från …, lastbilstransport? Material av olika slag till de olika fabrikerna transporteras huvudsakligen per lastbil/långtradare. Transporterna har ökat och planeras att öka, liksom även antal båtanlöp. – Har man undersökt möjlighet till omlastning innanför grindarna till eltransporter? Frakt av råmaterial via järnväg till resp fabrik (och även från Kemiraområdet av färdiga produkter) ? Last går genom bebyggt område nära Kemira med ökande koldioxidutsläpp och avgaser. Bullernivån ökar med tyngre och längre fraktbilar. Likaså däcksslitage och vägslitage och dithörande partiklar. Finns mätningar och åtgärdsplaner? Endast bilar med släp räknas, varför? De utan släp bullrar, ger ut avgaser, sliter på vägar, osv. Skall också räknas in – men man kan redivisa separat och samlat för bättre koll. Anlöp till hamnen planeras också att öka. Mycket av fartygsanlöpen gäller ej material till Kemira – (15-20%)- utan det är på ”genomfart”. Har man tillstånd till detta? Även dessa genererar buller, avgasutsläpp och speciellt då dygnet-om anlöp planeras. Vi utgår från att i Öresund godkända bränslen för fartyg används. Men även här kan mer miljövänliga alternativ övervägas. Hur är mätvärden avgaser, koldioxid, kväveoxider, buller jämfört med 1979 ?? Hur planerar man minska dessa från dagens till lägre, mer miljö-och klimatanpassade värden? Detta gäller även för att få minskad påverkan på människors hälsa. Samlade buller- och utsläppsbidrag från hela området, samlade transporter in och ut från hela området – även båtledes – efterlyses. Kan de som bullrar mest, åtgärda detta? Släpper ut mest avgaser? Övergå till mindre miljöskadliga bränslen? Kemira bör ställa som krav på transportörer att de övergår till fossilbränslefria transporter år 2020.

4) Deponier De gamla ligger där de ligger. Har man koll på ev läckage? Jämförelseår 1979 alt när de/den lades upp. Koll att de inte berörs av havshöjning. I så fall – vad göra då?? Och vad släpper de i så fall ut i Öresund?? Planeras gamla deponier få påökning? Vilka? Deponi efter vad? Och påökning med vad? Innehåller deponierna ämnen som kan vara eftertraktansvärda – löna sig att ta vara på för framtida bruk? Antar att de då måste få tillstånd som verksamhet. Nya – bör grundas på typ av avfall, så att avfallet kan utnyttjas. Ordentliga höga avspärrningar ska finnas – betongbunkrar, t ex. Och att man har koll på vad som kan hända om havsvattnet stiger oväntat mycket. – Ev flytt av deponier: NSR tog förr emot järnoxidavfall på en speciell tipp – där man nu, efter täckning, ska placera solceller. – Kan man tänka sig fortsatt samarbete med NSR, så att gamla deponier flyttas dit och att även det som skulle till ev nya deponier? Så slapp man alldeles risk för havshöjning och att havet drabbas av deponiers kemikalier. Pågår sådana samtal med NSR ??

5) Säkerhet,Sabotage Risk för intrång, sabotage måste ingå i en samlad bedömning. Vilken/vilka fabriker har de mest åtråvärda/stöldbegärliga kemikalierna? Finns det möjlighet för utomstående att ta sig in på området, in till dessa lager ?? Vilka åtgärder finns? Vakt vid grind/infart – ja – men sönderklippta stängsel och intrång den vägen?? Går larm om så sker? Vad händer om personal i vaktkur angrips med aggressiv kemikalie, skjuts ned – eller skadas på annat sätt? Är de flera i vakten? Går automatiskt larm? Hur lätt är det för utomstående illasinnade att få reda på hur vaktrutiner sköts? Om eldsvåda utbryter vid någon fabrik – vilka åtgärder sker omedelbart per automatik? Hur skyddas/räddas de som arbetar inne på fabrik? Utanför fabrik? I personalrum? På kontoret? Går larmet dit också? Hur får man veta vad som skett och var? Larm till omkringboende? Övas brandsläckning, räddning vid ev kem-utsläpp? Illasinnade angrepp? Vet all personal hur man larmar, räddar andra, skyddar sig själv? Troligen har ni tänkt på allt detta, men en undran. Bör ju redovisas i en sammanställning av verksamheten och dess delar. Vad sker om två lastbilar med varsina mkt reaktiva kemikalier krockar inne på området? Har man spärr så att sådant inte kan inträffa? Borde annars finnas. Eftersom mycket är Seveso-klassad verksamhet har ni säkert åtgärder för detta. Men all verksamhet är inte det.

6) Övrigt: Eftersom Kemira kemi AB vid samrådet meddelat att man avser att följa Helsingborgs stad Livskvalitetsprogram, innebär detta exempelvis att – för alla verksamheter inom området:

– Fasa ut fossila bränslen ur verksamheterna och ständigt minska sin användning av energi och påverkan på klimatet ur ett livscykelperspektiv och verka för att den globala uppvärmningen kan stanna vid 1.5 graders målet.

– Skapa hållbara och slutna kretslopp för jordbruk, energi, vatten, avlopp och avfall, med etablerade beteenden som förebygger spill och uppkomsten av avfall.

– Främja pålitliga system för hållbara transporter och samdistribution av varor i och kring staden. – Köpa och upphandla varor och tjänster utifrån tydliga krav för en hållbar utveckling och systematiskt följa upp de kraven.

– Främja och bidra till förekomsten av lösningar för delat ägande och gemensamanvändning av varor och tjänster.

– Förebygga och hantera föroreningar i mark, luft och vatten och andra faktorer, som kan påverka människors hälsa och miljön negativt.

– Vid uthyrning av lokaler framhålla de regler för hela området, som gäller enligt Helsingborgs stads Livskvalitetsprogram. Regler för transportertill och från området samt inom området, vattenförbrukning, energiförbrukning, avfall, mm. Sammanfattning –

– Vi ser fram emot svar på frågor, – – en samlad miljökonsekvensbeskrivning av alla befintllga verksamheter inom IPOS och Kemira med åtgärder och bedömning av risk och säkerhet – – en samlad miljökonsekvensbeskrivning av alla befintliga verksamheter inom IPOS och Kemira beräknad på ”worst case” och ”risken för olycka” som en kombination av alla inblandade verksamheter inom området – – en samlad miljökonsekvensbeskrivning av alla befintliga verksamheter inom IPOS och Kemira med hänsyn till hälsoperspektiv för omkringboende och de som arbetar inne på området.

Helsingborg 2019-01-10

För Naturskyddsföreningen i Helsingborg

Karin Nilsson Jungermann, Frillestadsvägen 89, 25353 Påarp Tel 0705346556 mail kn_jungermann@yahoo.se

Sändes till Alvin Paul, Kemira Kemi AB alvin.paul@kemira.se Linda Rosqvist, WSP Sverige AB linda.rosqvist@wsp.com