Insändare publicerad i Helsingborgs Dagblad lördag 25 maj 2019.
Helsingborgs grönområden har stor betydelse för såväl den biologiska mångfalden, klimatet som det mänskliga välbefinnandet. Därför ser vi i Naturskyddsföreningen med oro på hur de allt mera verkar ses som möjliga exploateringsytor för det intensiva byggande som pågår. I stort sett vartenda grönområde i stan har varit föremål för byggplaner av ena eller andra slaget.
Koloniområdena skulle bebyggas med bostäder. Först nästan alla, sedan Mejeritomten. Gröningen skulle bebyggas med ett höghushotell. Rosenträdgården skulle tas bort till förmån för ett parkeringshus. Så blev det Jordbodalens tur, och Sundspärlans gröna omgivning skulle förvandlas till bostadsområde. Alla dessa planer har stoppats, men ligger kanske och väntar på nya förutsättningar att genomföras.
Nu är det den lilla Stadsparken som är i farozonen. Parken ska ”lyftas”, för att ett utbyggt bibliotek och parkeringshus ska byggas ”under” den. Detta måste i praktiken innebära att växtligheten ska tas bort för att man ska kunna djupgräva för de nya byggnaderna – varpå det ska läggas jord på taket för planteringar av en ny park.
På ritningarna gestaltas planteringarna med stora träd. Kanske tänker man sig, liksom man gjorde i Rosenträdgården, där alla träd och buskar numrerades och rotbeskars i förebyggande syfte, att de ska flyttas till tillfälligt boende för att sedan flyttas tillbaka till ett jordlager ovanpå parkeringshus och andra byggnader.
Det är för det första oerhört dyrbart och för det andra osannolikt att man lyckas på sikt med sådana omplanteringar. De tjänar enbart som spel för gallerierna – vettigare är i så fall att stå för att man skövlar parkerna och sedan gör nyplanteringar. Men inte ens nyplanteringar av träd har några större framtidsutsikter om de ska göras i jordlager ovanpå byggnader. Det finns förvisso exempel på gröna tak – de är fina bidrag för den biologiska mångfalden – men då handlar det om växter som gräs och taklök.
Träd har djupa rötter, ofta motsvarande höjden på deras kronor. Om de hindras att utveckla sådana rötter blir de sårbara. När ekdöden drabbade Europa på 80-talet kunde forskarna konstatera att det var ekar som växte i jord där de inte hade möjlighet att tränga djupt ner som drabbades hårdast. I perioder av torka var det de som torkade ut först, varpå de blev försvagade och lätta offer för sekundära angrepp av skadeinsekter.
Det är helt enkelt inte möjligt att ha så tjocka jordlager över byggnader så det räcker för att träd ska må bra i längden. I synnerhet inte om vi har att se fram emot varmare och torrare somrar i klimatförändringarnas spår, vilket ju tyvärr verkar vara fallet. Gräs, blommor, lite buskar, visst, men plocka i ärlighetens namn bort träden från ritningarna.
Ännu mera oroande är att det höjs röster för att Fredriksdals museum och trädgårdar ska öppnas upp, för att man ska kunna bygga närmare och röra sig fritt genom området. Det talas om Fredriksdal som en ”barriär”. Det är en mycket tråkig och okunnig beskrivning av vad som kanske är det finaste och viktigaste vi har i Helsingborg. Förutom att verksamheten är högt älskad av helsingborgarna, så har man här under åren byggt upp en genbank för Skånes vilda växter och gamla kultursorter av fruktträd och grönsaker som är av stor och kanske avgörande betydelse för framtiden. Utanför grindarna pågår ett artförsvinnande som är alarmerande. Innanför grindarna sparas läkeväxter, späda ängsblommor och växtmiljöer som lockar till sig insekter som även de är hotade av utrotning. Dessutom lever och förökar sig på Fredriksdal gamla lantraser av hästar, getter, kor, grisar och höns med egenskaper vars värde inte kan överskattas. Det är de som utgör hoppet, när hårdförädlade djur drabbas av sjukdomar som kräver antibiotikabehandlingar som inte är bra för vare sig dem själva, oss som äter dem eller för naturen.
Sammantaget vill vi i Naturskyddsföreningen i Helsingborg rikta en allvarlig uppmaning till politiker och andra beslutsfattare: Var rädda om de grönområden vi har. De har ett stort värde för allt som är viktigt på riktigt: renare luft, renare vatten, biologisk mångfald och ro i själen.
För Naturskyddsföreningen i Helsingborg
Sven Gustavi, ordförande
Christel Kvant, vice ordförande
